Semestern står för dörren och med den en massa planer. Några tar chansen att resa bort. Andra passar på att måla fönster. Du kanske flyttar ut på balkongen med din semesterläsning och en schyst kopp kaffe. Oavsett vad just du väljer att göra, så hoppas jag att du får en riktigt fin sommar.
Men, jag vet också att många funderar på omvärldsläget i relation till de egna semesterdrömmarna. Eller som en god vän nyligen sa: ”Det känns så jävla futtigt att önska sig lite skönt sommarhäng medan andra människor svälter och dödas.”
Ja, det gör det. På ett sätt är det naturligtvis jäkligt futtigt. Men, efter drygt trettio år på olika barrikader vet jag också hur lätt det är att som enskild individ bränna ut sig på dem. Det är inte själviskt att då och då ta en paus och låta andra hålla ställningarna ett litet tag. Det är förutsättning för att långsiktigt orka bidra till något bättre, för att inte brinna ut och helt förlora hoppet.
Optimism kräver träning men ger dig uthållighet
Därför vill jag ge dig en liten semesteruppgift: Passa på att träna din optimistmuskel. Optimism uppstår inte av sig själv. Den kräver träning, men det är mödan värt. Den ger dig den uthållighet som krävs för att orka vara en kraft för det goda tills mörkret skingrat sig.
Jaha, men hur tränar man sin optimistmuskel? Jag gör det genom att aktivt leta efter goda exempel. Jag har två favorithistorier som jag ofta återkommer till när jag behöver stärka min optimism och återfå tron på mänskligheten.
Leta efter positiva exempel
Den ena handlar om den där gången när 400 personer traskade in på ett olåst men stängt bibliotek i Göteborg. Det borde vara ett perfekt recept för kaos, men nej. Besökarna läste tidningar, botaniserade bland böckerna, studerade, läste sagor för sina barn och så vidare. Över 200 böcker checkades ut efter konstens alla regler i självutlåningen. Men, det hände inget hemskt och det blev inte kaos.
Den andra handlar om sex tonårspojkar som efter en båtolycka blev strandsatta i femton månader på en öde ö i Stilla havet. Det låter som upptakten till William Goldings roman Flugornas Herre, eller hur? Men, inte då.
De allra flesta vill sina medmänniskor väl
Pojkarna samarbetade och tog väl hand om varandra. Om det uppstod en konflikt tog de en timeout tills alla lugnat ned sig. När räddningen väl kom hade de hunnit anlägga en köksträdgård, gjort upp ett arbetsschema och hittat väl fungerande rutiner. De hade till och med framgångsrikt tagit hand om ett brutet ben. Pojkarna valde inte våld och skräckvälde. De valde att ta hand om varandra.
Sådana här upplyftande historier spelar roll. Historien är fylld av dåliga exempel, men faktum är att de flesta människor inte väljer att förstöra saker eller att skada andra om de får chansen. De allra flesta är schysta typer som vill sina medmänniskor väl och agerar därefter. En vältränad optimistmuskel kan hålla fast vid den vetskapen även när världen visar sig från sin absolut värsta sida.
Det mest revolutionerande du kan göra är att vara optimistisk
Det mest revolutionerande du kan göra i dag är att vara envist optimistisk och behålla tron på dina medmänniskor. Det är något att begrunda när du ligger där i hängmattan. Det kommer att stärka dig så att du kan stärka andra utan att själv gå sönder på kuppen.
Ha en riktigt fin sommar,
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK