Semestern stÄr för dörren och med den en massa planer. NÄgra tar chansen att resa bort. Andra passar pÄ att mÄla fönster. Du kanske flyttar ut pÄ balkongen med din semesterlÀsning och en schyst kopp kaffe. Oavsett vad just du vÀljer att göra, sÄ hoppas jag att du fÄr en riktigt fin sommar.
Men, jag vet ocksĂ„ att mĂ„nga funderar pĂ„ omvĂ€rldslĂ€get i relation till de egna semesterdrömmarna. Eller som en god vĂ€n nyligen sa: âDet kĂ€nns sĂ„ jĂ€vla futtigt att önska sig lite skönt sommarhĂ€ng medan andra mĂ€nniskor svĂ€lter och dödas.â
Ja, det gör det. PÄ ett sÀtt Àr det naturligtvis jÀkligt futtigt. Men, efter drygt trettio Är pÄ olika barrikader vet jag ocksÄ hur lÀtt det Àr att som enskild individ brÀnna ut sig pÄ dem. Det Àr inte sjÀlviskt att dÄ och dÄ ta en paus och lÄta andra hÄlla stÀllningarna ett litet tag. Det Àr förutsÀttning för att lÄngsiktigt orka bidra till nÄgot bÀttre, för att inte brinna ut och helt förlora hoppet.
Optimism krÀver trÀning men ger dig uthÄllighet
DÀrför vill jag ge dig en liten semesteruppgift: Passa pÄ att trÀna din optimistmuskel. Optimism uppstÄr inte av sig sjÀlv. Den krÀver trÀning, men det Àr mödan vÀrt. Den ger dig den uthÄllighet som krÀvs för att orka vara en kraft för det goda tills mörkret skingrat sig.
Jaha, men hur trÀnar man sin optimistmuskel? Jag gör det genom att aktivt leta efter goda exempel. Jag har tvÄ favorithistorier som jag ofta Äterkommer till nÀr jag behöver stÀrka min optimism och ÄterfÄ tron pÄ mÀnskligheten.
Leta efter positiva exempel
Den ena handlar om den dĂ€r gĂ„ngen nĂ€r 400 personer traskade in pĂ„ ett olĂ„st men stĂ€ngt bibliotek i Göteborg. Det borde vara ett perfekt recept för kaos, men nej. Besökarna lĂ€ste tidningar, botaniserade bland böckerna, studerade, lĂ€ste sagor för sina barn och sĂ„ vidare. Ăver 200 böcker checkades ut efter konstens alla regler i sjĂ€lvutlĂ„ningen. Men, det hĂ€nde inget hemskt och det blev inte kaos.
Den andra handlar om sex tonÄrspojkar som efter en bÄtolycka blev strandsatta i femton mÄnader pÄ en öde ö i Stilla havet. Det lÄter som upptakten till William Goldings roman Flugornas Herre, eller hur? Men, inte dÄ.
De allra flesta vill sina medmÀnniskor vÀl
Pojkarna samarbetade och tog vÀl hand om varandra. Om det uppstod en konflikt tog de en timeout tills alla lugnat ned sig. NÀr rÀddningen vÀl kom hade de hunnit anlÀgga en kökstrÀdgÄrd, gjort upp ett arbetsschema och hittat vÀl fungerande rutiner. De hade till och med framgÄngsrikt tagit hand om ett brutet ben. Pojkarna valde inte vÄld och skrÀckvÀlde. De valde att ta hand om varandra.
SÄdana hÀr upplyftande historier spelar roll. Historien Àr fylld av dÄliga exempel, men faktum Àr att de flesta mÀnniskor inte vÀljer att förstöra saker eller att skada andra om de fÄr chansen. De allra flesta Àr schysta typer som vill sina medmÀnniskor vÀl och agerar dÀrefter. En vÀltrÀnad optimistmuskel kan hÄlla fast vid den vetskapen Àven nÀr vÀrlden visar sig frÄn sin absolut vÀrsta sida.
Det mest revolutionerande du kan göra Àr att vara optimistisk
Det mest revolutionerande du kan göra i dag Àr att vara envist optimistisk och behÄlla tron pÄ dina medmÀnniskor. Det Àr nÄgot att begrunda nÀr du ligger dÀr i hÀngmattan. Det kommer att stÀrka dig sÄ att du kan stÀrka andra utan att sjÀlv gÄ sönder pÄ kuppen.
Ha en riktigt fin sommar,
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK