I begynnelsen var vikingarna. Det Ă€r en historieskrivning som torde falla allsköns nĂ€rodlade nyanser av brunt i smaken. NĂ„gonstans i Sölvesborg sitter antagligen kommunstyrelsens ordförande och sliter sitt hĂ„r över att hon inte kom pĂ„ idĂ©n att rationalisera bort nĂ„gra tusen Ă„rs mĂ€nsklig historia till förmĂ„n för det rent nordiska helt sjĂ€lv. Men icke. Det var â trumvirvel â en svensk myndighet.
Skolverket har nĂ€mligen skickat ut ett förslag till reviderad skolplan pĂ„ remiss. Man har analyserat hur antalet undervisningstimmar korrelerar till mĂ€ngden information som ska förmedlas under dem. Slutsatsen Ă€r att det rĂ„der âstofftrĂ€ngselâ, det vill sĂ€ga att det finns för mycket historia för mĂ€ngden undervisningstimmar. Med tanke pĂ„ att historiekunskap Ă€r vital för att kunna bĂ„de tolka och förstĂ„ sig sjĂ€lv och samtiden i ett större sammanhang, vore den rimliga lösningen naturligtvis att utöka antalet undervisningstimmar i historia. Skolverket har dock en mer radikal lösning. Man föreslĂ„r alltsĂ„ att historien â vad svenska skolelever anbelangar â ska börja i Norden pĂ„ 800-talet.
TyvÀrr Àr detta inte en enskild vurpa. Vi Àr i dag mÀrkligt bortkopplade frÄn vÄr historia. SamhÀllet borde satsa pÄ de kompetenser som tar hand om och tillgÀngliggör vÄr historia, men humaniora för en tynande tillvaro i skuggan av de betydligt mer vÀlfinansierade tekniska utbildningarna. SamhÀllet borde satsa pÄ vÄra minnesinstitutioner, men de Àr sedan lÄng tid gravt underfinansierade. Biblioteken gÄr pÄ knÀna. Kulturarvsinstitutioner likasÄ. Viktiga kompetenser rationaliseras bort. Riksrevisionen höjde till exempel i början av Äret en röd varningsflagg om att centralmuseerna inte har tillrÀckliga resurser för att förvalta sina samlingar pÄ ett fullgott sÀtt.
SÄ hÀr kan vi naturligtvis inte ha det. För att undvika kollektiv minnesförlust nu och i framtiden mÄste vi ta vÀl hand om vÄra gemensamma minnen, vÄrt kulturarv. Nyligen trÀffade jag och DIK:s utredare Mikael Nanfeldt arkivutredningens sÀrskilde utredare Lars Ilshammar och diskuterade arkivens roll. Det blev ett intressant samtal dÀr vi talade om just detta och mycket annat.
DIK lyfte en rad centrala frÄgor. Bland annat talade vi om behovet av att stÀrka Riksarkivets roll som centralt stöd för andra arkiv runt om i landet och behovet av goda möjligheter till kompetensutveckling för landets arkivarier. Vi pratade ocksÄ om det stora behovet av finansiering av digitalisering av kulturarvet och om vikten av att harmoniera arkivlagen med biblioteks- och museilagen genom att Àven i denna föra in en ÀndamÄlsformulering som lyfter arkivens roll för det demokratiska samhÀllets utveckling och kunskap.
NĂ€r kriget om informationen rasar omkring oss Ă€r det till syvende och sist minnesinstitutionerna som Ă€r strĂ€vpelarna som hĂ„ller hela samhĂ€llsbygget samman. Utan deras arbete drabbas vi av kollektiv minnesförlust och blir lĂ€tta byten för de som sprider desinformation för sin egen vinnings skull. DessvĂ€rre lever vi â trots en reell hotbild som de flesta tycks vara eniga om â i en tid dĂ„ den politiska viljan att finansiera det viktiga arbetet med att finna, bevara, tolka och tillgĂ€ngliggöra vĂ„rt kulturarv i stort sett Ă€r lika med noll. Det Ă€r lĂ€tt att leverera fina ord frĂ„n en talarstol, men siffrorna i kulturbudgeten talar sitt tydliga sprĂ„k.
Allt detta lÄter naturligtvis dystert. Det Àr dystert. Men, vi Àr mÄnga som pÄ olika sÀtt arbetar för att putta utvecklingen Ät rÀtt hÄll och tillsammans kan vi göra stor skillnad. Det Àr viktigt att sÀtta press pÄ politiker, att ge inspel till relevanta utredningar, att aldrig tröttna pÄ att förklara varför minnesinstitutionerna och alla de kompetenser som finns pÄ och kring dem Àr oumbÀrliga för ett fritt demokratiskt samhÀlle.
Ett mycket konkret och fint exempel pÄ vad man kan göra Àr initiativet Konserveringens dag som gick av stapeln den 13 oktober. Det Àr ett internationellt initiativ som i Sverige plockats upp av engagerade konservatorer som vill göra skillnad för sin yrkesgrupp, sitt ÀmnesomrÄde och för alla de som pÄ olika sÀtt njuter frukten av deras arbete. Besök deras hemsida och lÄt dig inspireras!
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK