Den hĂ€r veckan Ă€r det dags för Folk och Kultur i Eskilstuna. DIK Ă€r sjĂ€lvklart pĂ„ plats. I Ă„r Ă€r vĂ„rt tema: âKulturen â en del av totalförsvaret.â Det kanske lĂ„ter konstigt att facket för kultur och kommunikation ger sig in i försvarspolitiken, men nĂ€r de som ansvarar för landets sĂ€kerhet helt förbiser kulturens kraft, sĂ„ mĂ„ste ju nĂ„gon sĂ€ga ifrĂ„n. LĂ„t mig förklara.
Den 19 augusti 1809 utspelade sig slaget vid SĂ€var i VĂ€sterbotten â ett slag som brukar beskrivas som det sista slaget pĂ„ svensk mark. Det mĂ„ ha varit det sista slaget âpĂ„ svensk markâ â men det var inte Sveriges sista slag. VĂ„rt öppna demokratiska samhĂ€lle hotas varje dag av falska nyheter, kunskapsförakt och desinformation â aktivt underblĂ„st av bĂ„de inhemska oroselement och frĂ€mmande makt. Det Ă€r inte en frĂ„ga om nĂ€r kriget kommer. Informationskriget Ă€r redan hĂ€r. Det Ă€r en insikt som krĂ€ver politisk handlingskraft, men istĂ€llet sjabblar vĂ„ra politiska makthavare valhĂ€nt bort ett av de mest kraftfulla vapnen i totalförsvarets arsenal â kultursektorn.
Försvarsberedningen har en klar ambition med det psykologiska försvaret, den del av totalförsvaret som handlar om att inympa motstĂ„ndskraft i befolkningen. MĂ„let Ă€r att âPsykologiskt försvar ska, sĂ„ lĂ„ngt det Ă€r möjligt under störda förhĂ„llanden, sĂ€kerstĂ€lla ett öppet och demokratiskt samhĂ€lle med Ă„siktsfrihet och fria medierâ och att âbevara det öppna samhĂ€llets fria kunskaps- och informationsutbyte.â Det Ă€r en vacker mĂ„lbild, men den kommer inte att automagiskt materialisera sig ur intet i kris- och krigstider nĂ€r den till och med haltar betĂ€nkligt i fredstid.
MSB (Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap) genomförde 2018 tvÄ studier för att kartlÀgga olika former av pÄverkan i sociala medier inför och under riksdagsvalet. Man kunde konstatera att botarna blev fler och fler ju nÀrmare valet man kom och att en övervÀldigande del av dem var invandringsfientliga. Dessutom var diskussioner som ifrÄgasatte valets legitimitet intensivast kring sjÀlva valdagen. Att det finns krafter som försöker manipulera sjÀlva kÀrnan i vÄrt demokratiska system Àr inte en paranoid konspirationsteori. Det Àr en dyster verklighet.
Det finns en rörande enighet bĂ„de kring problemstĂ€llning och behovsanalys. Nordicom publicerade 2018 en skrift om MIK (medie- och informationskunnighet) och demokrati. I den lyfter man âvikten av kĂ€llkritik, att kunna filtrera fram och klassificera information ur det stora flödet, att förstĂ„ och ifrĂ„gasĂ€tta uppgifter, att kunna tolka ord, budskap och bilder.â Försvarsberedningen trycker pĂ„ vikten av att kunna stĂ„ emot pĂ„verkanskampanjer och att det krĂ€ver en höjning av den allmĂ€nna kunskapsnivĂ„n. Det Ă€r dock en sak att se vilka behov som finns och en annan att fylla dem, och i vakuumet mellan de tvĂ„ blottas vĂ„rt demokratiska samhĂ€lles akilleshĂ€l.
I den vetenskapliga tidskriften Nordicom Review konstaterade forskare nyligen att tonÄringar tror sig ha god förmÄga att faktagranska. Samtidigt kan 88 procent av dem inte skilja nyheter frÄn reklam i en vanlig dagstidning. Det vore lÀtt att slentrianmÀssigt hÀvda att ungdomen inte hÄller mÄttet. Men, nÀr hela 88 procent av ungdomarna i Sverige stÄr vÀrnlösa inför ett av samtidens största hot, sÄ Àr felet inte deras. Ansvaret vilar pÄ de politiska makthavare som inte ens givit dem tillrÀckligt goda förutsÀttningar att kÀnna igen vanlig reklam och Àn mindre vÀrja sig frÄn politiska propaganda.
I en tid nÀr fakta sÀtts pÄ undantag och historien skrivs om för att pÄ olika sÀtt frÀmja den egna politiska agendan mÄste alla rustas med kunskap inom kÀllkritik, informationssökning, historisk evidens och folkbildning. Den nationella biblioteksstrategin har lyft fram biblioteken som en naturlig del av totalförsvaret. De har rÀtt, men kultursektorns bidrag till totalförsvaret Àr lÄngt bredare Àn sÄ.
Arkeologer, arkivarier, museologer, kommunikatörer, (skol)bibliotekarier och andra yrkesgrupper som DIK â facket för kultur och kommunikation organiserar â Ă€r en central del av den motstĂ„ndsrörelse som bevĂ€pnade med sina specialkompetenser stĂ„r i frontlinjen och försvarar oss alla mot lögn och förbannad dikt. De hittar, bevarar, tillgĂ€ngliggör och vĂ€rnar de sanna berĂ€ttelserna â de berĂ€ttelser som rotar oss i vĂ„r historia och ger oss ett sammanhang, och de berĂ€ttelser som rustar oss och Ă€r vĂ„r sprĂ„ngbrĂ€da in i framtiden. I en vĂ€rld med ett ohĂ€lsosamt elastiskt förhĂ„llande till sanningen borde detta demokratistĂ€rkande arbete vĂ€cka försvarspolitisk beundran, men icke.
Problembilden och behovsanalysen Ă€r pĂ„ plats. Det Ă€r anmĂ€rkningsvĂ€rt att vĂ„ra politiska makthavare Ă€ndĂ„ famlar i blindo vad det gĂ€ller lösningen. Det finns redan etablerade ekosystem som har ett lagstadgat uppdrag att bistĂ„ samhĂ€llet med just det man söker. Biblioteken ska enligt bibliotekslagen âverka för det demokratiska samhĂ€llets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri Ă„siktsbildning.â Museerna ska enligt museilagen âbidra till samhĂ€llet och dess utveckling genom att frĂ€mja kunskap, kulturupplevelser och fri Ă„siktsbildning.â Det kan inte bli tydligare. Famlandet blottar dĂ€rmed ett alarmerande kultur- och kunskapsförakt som snabbt kan tippa över till nĂ„got Ă€nnu vĂ€rre.
Historiskt har detta förakt inte gĂ„tt att kombinera med en trygg och sund demokrati. I dag ser vi att de krafter som systematiskt vill montera ned kultur och folkbildning Ă€r samma krafter som avundsjukt sneglar pĂ„ de totalitĂ€ra regimerna i Ungern och Ryssland. DĂ€rför mĂ„ste anstĂ€ndiga politiska makthavare omedelbart sluta betrakta kulturen som ett rart sĂ€rintresse, avskilt frĂ„n alla andra politiska omrĂ„den. Kultursektorn Ă€r en kraftfull byggare och försvarare av vĂ„rt öppna och demokratiska samhĂ€lle â bĂ„de i freds- och krigstid. Grunden för den folkliga motstĂ„ndskraften mĂ„ste dock lĂ€ggas i fredstid och finnas med frĂ„n barndomen och upp genom hela livet. Det krĂ€ver en genomgripande och lĂ„ngsiktig upprustning av kultursektorn och att kulturpolitiken inte isoleras, utan tillĂ„ts pĂ„verka andra politiska omrĂ„den â inte minst försvarspolitiken.
En bra början Ă€r att se till att alla elever â inte bara hĂ€lften som nu â fĂ„r tillgĂ„ng till ett bemannat skolbibliotek. Det betyder ocksĂ„ att vi mĂ„ste utbilda dubbelt sĂ„ mĂ„nga bibliotekarier. Just nu lĂ€mnar Ă„rskull efter Ă„rskull skolan utan den nödvĂ€ndiga informationskunskap som dagens verklighet krĂ€ver. En bra fortsĂ€ttning Ă€r att ge bibliotek och museer en god och lĂ„ngsiktig finansiering som möjliggör en stabil verksamhet och utveckling. I dag underminerar politiskt ointresse dessa unika demokratiska plattformar dĂ€r mĂ€nniskor möts, integreras och bildar sig en egen uppfattning baserat pĂ„ vetenskapligt underbyggda fakta.
Dessutom mĂ„ste humaniora â den övergripande vetenskapsgren som föder hela kultursektorn â plockas in frĂ„n kylan. Bilden av humaniora som en âmjukâ vetenskap i relation till den potenta och âhĂ„rdaâ naturvetenskapen Ă€r djupt felaktig och leder till en vitt skild ekonomisk verklighet för de olika utbildningarna, för de utexaminerade studenterna och för de sektorer de verkar inom. Humaniora Ă€r ett av vĂ„ra bĂ€sta vapen mot den nya hĂ„rda verkligheten och vi mĂ„ste agera dĂ€refter.
2013 skapade överbefÀlhavaren rubriker nÀr han slog fast att Sverige bara kunde hÄlla en militÀr angripare stÄngen i en vecka. Vad det gÀller kriget om informationen Àr angriparen redan hÀr och spatserar hemtamt runt i vÄra demokratiska rum och pinkar in sitt revir. Kultursektorn har den unika kompetensen att vÀnligt men bestÀmt visa angriparen pÄ dörren, men istÀllet för att rusta upp sektorn monteras den ned. Vi har vapnet, men vi kastar det i sjön. Det borde fÄ alla försvarspolitiska varningsklockor att ringa högljutt.
Anna Troberg, förbundsordförande