Bo Westas: "Det måste utbildas fler bibliotekarier"

Finns det bibliotekarier att anställa i skolbiblioteken? Det frågar sig vår utredare Bo Westas och kommer fram till att expertmyndigheternas kartor inte stämmer överens med den verkligheten.

Vad ska man tro pĂ„ nĂ€r kartan inte överensstĂ€mmer med verkligheten? Är det fel pĂ„ kartan eller Ă€r det fel pĂ„ verkligheten? Vad ska man tro pĂ„ nĂ€r den officiella statistiken sĂ€ger en sak och den egna erfarenheten sĂ€ger nĂ„got annat?

SÄdana svÄra frÄgor kan man stÀllas inför nÀr man jobbar med skolbibliotekspolitik. Vad kan vi veta? Vad Àr fakta? Vem kan man lita pÄ? Rena epistemologin. Det började med att jag stÀllde mig sjÀlv en enkel frÄga: finns det bibliotekarier att anstÀlla i skolbiblioteken? Ja eller nej, finns det eller finns det inte?

Har man en sÄdan frÄga Àr officiell statistik och myndighetsexpertis ett förstahandsval för att skaffa sig en bild av omrÄdet. TvÄ myndigheter som borde ha koll pÄ omrÄdet Àr Statistiska CentralbyrÄn (SCB) och Arbetsförmedlingen (Af). Vad sÀger SCB och Af om tillgÄngen pÄ bibliotekarier? Arbetsförmedlingens yrkeskompass ger följande verklighetsbild:

Arbetsmarknaden för bibliotekarier och arkivarier vÀntas vara i balans under det nÀrmaste Äret. Detta innebÀr att det finns ungefÀr lika mÄnga jobb att söka som det finns personer som kan ta dessa jobb. EfterfrÄgan pÄ bibliotekarier pÄverkas bland annat av hur mÄnga kommuner och skolor som har ett bemannat bibliotek och av personaltÀtheten pÄ dessa. Enligt Skollagen ska alla elever ha tillgÄng till ett bibliotek, men hur detta tillÀmpas i praktiken skiljer sig Ät mellan olika skolor och kommuner. MedelÄldern inom yrket Àr hög vilket kan medföra att en del tjÀnster behöver ersÀttas pÄ grund av pensionsavgÄngar. TillgÄngen pÄ utbildade bibliotekarier och arkivarier bedöms vara tillrÀcklig för att möta efterfrÄgan det nÀrmaste Äret. Möjligheterna varierar nÄgot mellan olika delar av landet. 

Arbetsförmedlingen ser inga problem, annat Àn möjligen lokalt. TillgÄngen pÄ bibliotekarier bedöms enligt förmedlingen vara tillrÀcklig för att möta efterfrÄgan. Balans rÄder.

Vad sÀger SCB? TvÄ nya rapporter frÄn SCB ger besked, Arbetskraftsbarometern 2017 och Trender och prognoser 2017. I Arbetskraftsbarometern 2017 redovisar SCB bland annat arbetsgivares syn pÄ tillgÄng och efterfrÄgan pÄ bibliotekarier under den senaste 10-Ärs perioden.

Sett över den senaste 10-Ärs perioden ser vi tvÄ tydliga tendenser i arbetsgivarnas syn pÄ tillgÄng och efterfrÄgan:

  • TillgĂ„ngen pĂ„ utbildade bibliotekarier, sĂ„vĂ€l nyexaminerade och erfarna, minskar.

  • Bristen pĂ„ utbildade, sĂ„vĂ€l nyexaminerade som yrkeserfarna, ökar. Allt fler arbetsgivare upplever en brist pĂ„ utbildade biblioteks- och informationsvetare.

SCB frÄgar i denna undersökning endast arbetsgivare som redan har en eller flera bibliotekarier anstÀllda. Hade man i sitt underlag inkluderat det upplevda kompetensbehovet hos alla de skolledare som nu med ljus och lykta jagar bibliotekarier till sina skolbibliotek hade kurvorna varit brantare. Bristen pÄ utbildade Àr alltsÄ större Àn vad som framgÄr av denna tabell.

GÄr vi till SCB:s rapport Trender och prognoser 2017, som berÀknar tillgÄng och efterfrÄgan pÄ arbetskraft fram till 2035 tycks vi idag inte ha nÄgra problem att rekrytera biblioteks- och informationsvetare. TillgÄngen överskrider efterfrÄgan. Enligt SCB kommer vi inte att ha nÄgra problem framöver heller. TillgÄngen överskrider efterfrÄgan hela vÀgen fram till 2035.

Arbetsförmedlingen och SCB har sÀrskild kompetens att bedöma behov och efterfrÄgan av arbetskraft inom olika sektorer. Och enligt Af och SCB rÄder det balans, och denna balans kommer förvÀntas rÄda hela vÀgen fram till 2035.

Det Àr hÀr expertmyndigheternas kartor inte stÀmmer överens med den verklighet jag ser.  

DIK:s arbetslöshetssiffror och den information vi fÄr frÄn vÄra medlemsnÀtverk beskriver nÄgot helt annat Àn vad SCB och Af presenterar. Jag ser extremt lÄg arbetslöshet bland DIK:s bibliotekariemedlemmar. Den öppna arbetslösheten Àr lÀgre Àn en halv procent. Det innebÀr att det i hela landet finns nÄgra fÄ tiotal arbetslösa bibliotekarier. Samtidigt har skolan behov av ett par tusen bibliotekarier för att uppfylla krav pÄ likvÀrdighet och lÀrande för framtidens samhÀlle och arbetsmarknad.

NÀr utbudet inte förmÄr tÀcka efterfrÄgan tenderar priset att öka. SÄ ocksÄ hÀr. Vi kan se hur nyexaminerade biblioteks- och informationsvetare erbjuds 30 000 kronor i mÄnaden för att ta ett skolbibliotekariejobb. En bibliotekarie med ett par Ärs skolbibliotekarieerfarenhet kan fÄ 35 000 kronor i mÄnaden. SÄ Àr det förvisso inte överallt, men pÄ allt fler stÀllen. För bara nÄgra Är sedan fanns inte löneerbjudanden pÄ dessa nivÄer.

Jag ser en mycket lÄg arbetslöshetsnivÄ kombinerad med en ökande brist pÄ utbildade, parat med ökande behov och efterfrÄgan. Jag ser skolor som har goda intentioner och som vill bemanna sina skolbibliotek med biblioteks- och informationsvetare men som i stÀllet tvingas bemanna sina skolbibliotek med fritidsledare, badvakter och vaktmÀstare. Inget ont om de yrkesgrupperna, men det Àr definitivt inte rÀtt vÀg att gÄ om man vill bygga upp skolbibliotek som pÄ allvar blir en integrerad del i skolans pedagogiska arbete med att stÀrka elevernas lÀrande.

Det Àr nÄgot som inte stÀmmer. Och den bristande överensstÀmmelsen Àr inte ett problem som Àr av bara akademiskt intresse. Det Àr ett problem som riskerar att underminera alla de goda initiativ som de senaste Ären tagits av regeringen och av huvudmÀn och skolledare runt om i landet. Det Àr dessutom ett problem som inte kommer att försvinna. Vi kommer att fÄ Ànnu större obalanser.

Allt fler skolpolitiker och skolledare inser nÀmligen vad forskningen visar och vad DIK lÀnge har hÀvdat: vÀl fungerande skolbibliotek kan ge vÀsentliga bidrag till elevernas lÀrande och mÄluppfyllelse, inte minst nÀr det gÀller sprÄklig och digital kompetens. Vid sidan om den ökande insikten bland skolledare om skolbibliotekens betydelse har regeringen dessutom stÀrkt styrdokumenten nÀr det gÀller rektors ansvar för skolbiblioteken, liksom för skolans uppdrag att stÀrka elevernas digitala kompetens inklusive kÀllkritik. Allt detta innebÀr att behovet av bibliotekariekompetens kommer att öka kraftigt.   

Samtidigt Ă€r det en realitet att det tar 3–5 Ă„r att utbilda en bibliotekarie. Och antalet platser pĂ„ utbildningarna Ă€r i dag otillrĂ€ckligt. Vi behöver snarast utöka antalet utbildningsplatser. Hur mycket kan man diskutera. Min personliga uppfattning Ă€r att vi den nĂ€rmaste 10-Ă„rs perioden borde ha 200 fler platser per Ă„r fördelade pĂ„ de fem biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningarna. Dessa platser borde vidare ha en sĂ€rskild pedagogisk profil, d.v.s. vara inriktade mot arbete i olika typer av utbildningsbibliotek. För fortsĂ€tter vi följa den karta som ritas upp av SCB och Af sĂ„ kommer vi hamna allt mer vilse. Det Ă€r dags att Ă€ven SCB och Af uppdaterar sina kartor mot verkligheten!