"Det behövs en röst till"

Under en kaosartad omställningsprocess på arbetsplatsen väckte DIK-medlemmarna Veronica Markström och Johan Sandström liv i den slumrande lokalföreningen. Något som resulterade i flera viktiga fackliga framgångar.

”Det hĂ€nder inget om man inte gör nĂ„got”, sĂ„ tĂ€nkte John Sandström nĂ€r Region Norrbotten drog igĂ„ng en större omstĂ€llning som utvecklade sig till att bli ganska kaosartad. ”Winter is coming”, gick ungefĂ€r samtidigt genom Veronica Markströms huvud. Tillsammans drog de igĂ„ng den slumrande DIK-föreningen. För att kunna pĂ„verka sin egen och kollegernas situation. Johan och Veronica arbetade efter devisen att ”Finns man och syns man sĂ„ blir andra intresserade”. Och det fungerade. NĂ€rhelst de trĂ€ffade pĂ„ kolleger i korridoren, i hissen eller pĂ„ fikarasten sĂ„ pratade de om omorganisationen.

- Oron var stor hos personalen, sÀger Veronica, sÄ alla pratade redan om det som höll pÄ att hÀnda. Vi sÄg till att vara med i samtalen.

Och de var snabba med att informera om att: ”Vad du Ă€n gör sĂ„ gĂ„ med i facket.”

Men de pratade inte bara med personalen. De sÄg till att ta plats i förhandlingarna. De bad om information. Efter ett tag krÀvde de den. De sÄg till att riskbedömningar av förÀndringarna blev gjorda. De stÀllde frÄgor, mÄnga frÄgor.

- Vi kom in helt nya, sÀger John, sÄ vi fick lÀra oss fort.

- Ja, vi har fĂ„tt vara pĂ„ tĂ„rna, fyller Veronica i, Arbetsgivaren försökte ta genvĂ€gar 
Men vi tycker inte vi gjort nĂ„got speciellt för att rekrytera medlemmar.

ÄndĂ„ anslöt sig nya medlemmar till DIK. De sĂ„g arbetet som föreningen gjorde, hur de vĂ„gade stĂ„ upp fast det ibland var tufft.

- Vi Àr ett ganska litet fack, sÀger Veronica, vi Àr nÀra vÄra medlemmar. Det var en styrka i det hÀr fallet.

- Vision Àr sÄ brett, sÄ de kunde inte ha koll pÄ alla yrkesgrupper, fyller John i.

I processen hade de bra stöd av varandra i styrelsen. Det gjorde att de orkade Àven nÀr det blÄste snÄlt.

Trots att den högsta ledning inte alltid uppskattade DIK-föreningens frÄgor och krav, sÄ kÀnner de att de idag har en bra dialog med lÀgre chefer. Att de Àr uppskattade för sitt fackliga engagemang, Àven av sina chefer. Trots att de fortsatt stÀlla besvÀrliga frÄgor, begÀrt fram lokala kollektivavtal som arbetsgivaren sa fanns men inte kunde visa upp. Och det har gett resultat, bland annat sÄ visade det sig att det lokala kollektivavtalet som arbetsgivaren sa fanns, i sjÀlva verket inte existerade. Resultatet blev att en del medlemmar idag fÄr betalt för obekvÀm arbetstid med mera. NÄgot som inte skett pÄ vÀldigt lÀnge.

- Man mÄste hÄlla koll, sÀger John. Man tror att arbetsgivaren har koll, men sÄ Àr det inte alltid. Det behövs en röst till.

Och det fackliga arbetet har gett resultat pĂ„ mer Ă€n ett sĂ€tt. Idag vĂ€xer DIK-föreningen. Kollegerna har sett föreningens arbete och vill vara med. Idag hinner de med att bjuda in till facklig fika, att berĂ€tta att de finns och lyssna av vilka tankar medlemmarna har. Kanske behöver det inte vara svĂ„rare Ă€n sĂ„ att vĂ€xa som förening: att ta fajten, prata med medlemmarna och informera om det jobb som föreningen hela tiden gör tillsammans med – och ibland mot – arbetsgivaren. Det gör skillnad. SĂ„ Ă€ven om föreningen tonar ned sitt rekryterande arbete sĂ„ ser vi andra pĂ„ DIK vilket fantastiskt jobb de gjort.

Tips för rekrytering

  • Var synlig – berĂ€tta om fackets jobb och framgĂ„ngar

  • Lyssna pĂ„ medlemmarnas tankar om sin arbetssituation

  • Bjud in till fika

  • Visa ditt engagemang, det smittar och andra vill vara med

  • Prata om fördelarna med DIK – att ni kan medlemmarnas yrken, och det fackliga hantverket