"Det var en lättnad när DIK sa att allt inte hade gått rätt till"

– Först trodde jag inte att facket skulle kunna göra något, säger Andreas. Mest ville jag prata av mig.  Första reaktionen från lokala facket och DIK:s förbundsjurist Linnea Skagerberg var att ”det här har inte gått snyggt till. Arbetsgivaren kanske har lagen på sin sida, men det är omoraliskt agerat.” 

"Jag kände mig lurad"

Andreas hade gått med på att avstå sin inlasning mot att han fått fortsätta arbeta på en högre sysselsättningsgrad. Arbetsgivaren hade också sagt att allt sen skulle rulla på som vanligt. Så blev det inte. Istället fick Andreas veta att arbetsgivaren ville säga upp honom. Troligen för att han inte skulle få en tillsvidareanställning, men det sa man förstås inte. 

– Först blev jag både arg och ledsen, berättar Andreas. Jag kände mig lurad.  Linnea Skagerberg, det lokala facket och Andreas började ordna fram underlag för att se när Andreas skulle ha lasats in. När underlagen kom in konstaterade Linnea snabbt att här har arbetsgivaren gjort fel. Inlasningen hade skett mer än ett år innan Andreas skrivit under avståendet. Han var redan fast anställd. 

Arbetsgivaren kontaktades för en överläggning. Först tyckte arbetsgivaren inte att de hade gjort något fel men några dagar senare återkom man och ville hitta en lösning. När man studerat underlagen insåg arbetsgivaren att de hade gjort missar. 

Blev erbjuden en ekonomisk uppgörelse

Andreas erbjöds att välja mellan en tillsvidareanställning och en uppgörelse där han kompenserades ekonomiskt för arbetsgivarens miss. Efter lite funderande ville Andreas gå vidare i sitt arbetsliv och valde att acceptera en ekonomisk uppgörelse. 

– Jag tycker att hjälpen från facket var jättebra, säger Andreas, Det var en lättnad när Linnea sa att allt inte hade gått rätt till. Då började spänningen som jag känt att släppa. 

Den känslan växte ju mer som kom fram under utredningen kring inlasningen. Andreas konstaterar: 

– Jag är supernöjd med resultatet. Jag kunde inte önskat mig mer.