Allt fÀrre Àr med i facket. Sedan 2006 har den fackliga organisationsgraden sjunkit frÄn 77 till 67 procent. Det visar en ny rapport frÄn Arena Idé och forskaren Anders Kjellberg.
Siffrorna gömmer stora skillnader mellan olika grupper. Av tjÀnstemÀnnen (Saco, TCO) Àr sju av tio Àr med i ett fackförbund, jÀmfört med sex av tio arbetare (LO). Bland utrikes födda tjÀnstemÀn Àr drygt tvÄ av tre med i facket, men bland utrikes födda arbetare har bara varannan ett fackligt medlemskap. SÀrskilt lÄg Àr organisationsgraden bland de som Àr födda utanför Europa.
Organisationsgraden Ă€r ocksĂ„ mycket lĂ„g bland unga. Av de anstĂ€llda i gruppen 16â24 Ă„r Ă€r sĂ„ fĂ„ som 35 procent anslutna till facket. I början av 1990-talet var motsvarande siffra nĂ€stan 70 procent. Den kraftiga minskningen beror bland annat pĂ„ att de tidsbegrĂ€nsade anstĂ€llningarna blivit allt mer otrygga. Fler unga jobbar som uppdragstagare, pĂ„ timmar eller vid behov. MĂ„nga har flera arbeten och arbetsgivare parallellt och perioder av deltidsarbete och arbetslöshet Ă€r vanligt.
Ungas situation pĂ„ arbetsmarknaden innebĂ€r förstĂ„s att de Ă€r i stort behov av den trygghet facket kan erbjuda, och undersökningar visar ocksĂ„ att de vĂ€rdesĂ€tter just detta. SĂ„ mĂ„nga som 92 procent av unga (25â34 Ă„r) tycker att det Ă€r viktigt med fast anstĂ€llning, och pĂ„ frĂ„gan om vad som Ă€r viktigast nĂ€r de byter jobb svarar de följande (AEA, 2019):
kollektivavtal
hög lön
tjÀnstepension
kompetensutveckling
mÄnga semesterdagar
sjukvÄrdsförsÀkring
friskvÄrdsbidrag
Om nu dessa grundfackliga frĂ„gor Ă€r viktiga för unga â hur kommer det sig dĂ„ att sĂ„ fĂ„ Ă€r med? En orsak kan vara den ökade individualiseringen i samhĂ€llet i stort. Att fĂ€rre organiserar sig gĂ€ller inte bara fackförbunden, utan hela civilsamhĂ€llet och alltifrĂ„n intresseorganisationer till idrottsföreningar och bostadsrĂ€ttsföreningar.
Men en del av förklaringen nÀr det gÀller just facken ligger troligen ocksÄ i att unga oftare jobbar i branscher som inte Àr lika reglerade och dÀr facket inte Àr nÀrvarande. MÄnga jobbar ocksÄ kvÀllar och helger, eller helt ensamt pÄ distans som egenföretagare eller egenanstÀllda, och stÄr dÀrför utanför den kollektiva gemenskap en arbetsplats kan erbjuda.
Den lösa anknytningen till en arbetsplats innebÀr en isolation och distans till bÄde arbetsgivare och fackförbund. Det kan ocksÄ göra det svÄrt att kÀnna tillhörighet med ett specifikt fack. Dessutom gör sporadiska inkomster i kombination med lÄga löner att mÄnga inte anser sig ha rÄd med fackavgiften.
Men det kan ocksĂ„ vara sĂ„ att mĂ„nga helt enkelt inte kĂ€nner till vad facken gör och varför de borde vara med. Och hĂ€r har facken en viktig lĂ€xa att göra. Att jobba för fler trygga anstĂ€llningar, högre ingĂ„ngslöner och bĂ€ttre villkor Ă€r förstĂ„s avgörande â facken mĂ„ste synliggöra ungas situation och visa vad vi gör för att förĂ€ndra den. HĂ€r ingĂ„r inte minst att motverka att arbetsgivare fĂ„r Ă€nnu större möjlighet att anvĂ€nda tidsbegrĂ€nsade anstĂ€llningar, till exempel genom att Lagen om anstĂ€llningsskydd, LAS, luckras upp.
Men det krĂ€vs ocksĂ„ att facken tar tillvara ungas engagemang. Ăven om unga i lĂ€gre grad Ă€r med i organisationer, drivs de till stor del av vĂ€rderingar och engagemang i sakfrĂ„gor. Ungdomsbarometern har till exempel visat att de epitet unga, sĂ€rskilt tjejer, identifierar sig allra mest med idag Ă€r ord som feminist, antirasist och miljövĂ€n. Det Ă€r frĂ„gor facken jobbar med, men dĂ€r vi uppenbarligen missat att nĂ„ ut.
Avgörande Àr ocksÄ att fÄ fler att gÄ med redan under studietiden och att se till att unga i förbundet fÄr ökat inflytande. För den som drivs av ett engagemang kÀnns det sannolikt meningslöst att vara medlem i en organisation dÀr man inte kommer till tals och kan pÄverka.
Situationen för de utrikes födda Ă€r inte helt olik ungdomarnas. I bĂ„da grupperna finns mĂ„nga som Ă€r nya pĂ„ arbetsmarknaden och som har lĂ€gre kĂ€nnedom om facken och den svenska modellen. Bland de utrikes födda kommer dessutom mĂ„nga frĂ„n lĂ€nder som saknar demokratiska fackföreningar, vilket gör att ett medlemskap i facket inte alltid faller sig naturligt. I bĂ„da grupperna Ă€r ocksĂ„ otrygga anstĂ€llningar utbredda, samtidigt som det stĂ€ndigt kommer politiska förslag om sĂ€nkta ingĂ„ngslöner och âenkla jobbâ.
Det Àr förstÄs stor skillnad pÄ att ha ett tillfÀlligt otryggt jobb som ung, och att hoppa mellan olika otrygga anstÀllningar hela livet nÀr du kanske dessutom har en familj att ta hand om. Men orsakerna till den lÄga anslutningen till facket och konsekvenserna av detta Àr likartade.
I bĂ„da fallen innebĂ€r den lĂ„ga organisationsgraden ett problem för bĂ„de demokratin och fackens legitimitet. Att inte organisera unga, utrikes födda eller andra grupper som ofta har otrygga anstĂ€llningar och Ă€r svagt organiserade gör att polariseringen pĂ„ arbetsmarknaden ökar, men ocksĂ„ att facken tappar trovĂ€rdighet och relevans. Facket blir en organisation för âinsidersâ, dĂ€r arbetsmarknadens âoutsidersâ lĂ€mnas Ă„t sitt öde.
Unga och utrikes födda Ă€r dessutom de grupper som kommer att sysselsĂ€tta arbetsmarknaden framöver. Utrikes födda utgör drygt en fjĂ€rdedel av befolkningen i arbetsför Ă„lder, och enligt Arena IdĂ©s rapport vĂ€ntas Ă„tta av tio nya jobb gĂ„ till individer i denna grupp redan 2019â2020. Misslyckas vi med att ta tillvara dessa gruppers engagemang och driva deras krav blir straffet hĂ„rt. DĂ„ kommer organisationsgraden fortsĂ€tta falla, och med det den svenska modellen.
Arena IdĂ© och Anders Kjellberg visar i sin rapport att de flesta löntagare (9 av 10) fortfarande tĂ€cks av kollektivavtal, men att det till stor del beror pĂ„ att arbetsgivarna i motsats till facken har ökat sin organisationsgrad som nu ligger pĂ„ 88 procent. De gör ocksĂ„ en framtidsprognos â om trenden hĂ„ller i sig riskerar den fackliga organisationsgraden att sjunka till 63 procent Ă„r 2023.
Om facken inte lyckas vÀnda utvecklingen kommer vi se en ökad obalans mellan arbetsmarknadens parter som kan fÄ stora konsekvenser, bland annat i form av fler konflikter pÄ arbetsmarknaden, fÀrre kollektivavtal och mer otrygga anstÀllningar. Det kommer ocksÄ att leda till en ökad politisk inblandning, vilket redan syns i bland annat Januariöverenskommelsen genom att parterna tvingas göra upp i frÄgor dÀr politikerna satt agendan. En sÄdan utveckling kan pÄ sikt skada den svenska ekonomin, och hela samhÀllet.
För att sÄ inte ska ske krÀvs att facken ser utvecklingen och vÄgar göra nÄgot Ät den. En bra början Àr att finnas dÀr unga och utrikes födda finns, ta vara pÄ deras engagemang och driva frÄgor som Àr viktiga för dem.
Johanna Alm Dahlin, tf samhÀllspolitisk chef