Det mest uppmĂ€rksammade i den nya politiken Ă€r förslaget om en museilag. Lagförslaget sĂ€ger bland annat att âMuseihuvudmĂ€nnen ska sĂ€kerstĂ€lla att ett museum har ett bestĂ€mmande inflytande över verksamhetens innehĂ„llâ. Det innebĂ€r att den i svensk kulturpolitik sedan lĂ€nge etablerade principen om armlĂ€ngds avstĂ„nd mellan den politiska nivĂ„n och verksamhetens konkreta utformning nu fĂ„r ett direkt lagstöd. Det Ă€r enligt DIK utmĂ€rkt. Politiken ska slĂ„ fast mĂ„l och sĂ€tta ramarna, men inte peta i innehĂ„llet. Ansvaret för hur den konkreta verksamheten ska utformas tillhör museernas ledning och utbildade personal.
Att vi fÄr en museilag just nu, 2017, kan ses i ljuset av den politiska utveckling som sker i Sverige, Europa och i andra delar av vÀrlden. Kulturarvet har blivit bÄde politiserat och polariserande och anvÀnds i allt högre grad för att bekrÀfta, stÀrka eller skriva om historien sÄ att den passar just den egna gruppen och ideologin. Populistiska/nationalistiska rörelser har alltid velat anvÀnda kulturarvet för sina egna syften. Med en museilag som slÄr fast museernas verksamhetsmÀssiga oberoende blir det svÄrare att politiskt styra museernas innehÄll, oavsett huvudmÀnnens politiska fÀrg. Det ger museitjÀnstemÀnnen nÄgot konkret att luta sig mot om klÄfingriga politiker har Äsikter om vilken utstÀllning som ska sÀttas upp eller vilka samtal som ska föras.
Men frÄgan kvarstÄr hur verkningsfull den nya lagen kommer bli? I likhet med bibliotekslagen finns det i förslaget till museilag inga sanktionsÄtgÀrder inskrivna som kan anvÀndas mot den som bryter mot lagen. Trots denna svaghet Àr DIK mycket positiva till lagen. Den ger de museianstÀllda stöd vid eventuella konflikter med huvudmÀnnen. Förhoppningsvis kan den nya museilagen i likhet med bibliotekslagen ocksÄ fungera som utgÄngspunkt för fortsatt verksamhetsutveckling vid museerna.