Coronasituationen för teckensprÄkstolkar följer ett just nu vanligt mönster pÄ arbetsmarknaden, dÀr de med osÀkra villkor och otrygga anstÀllningsformer Àr de hÄrdast drabbade. TimanstÀllda och egenföretagare har i takt med att arbetstillfÀllen och intÀkter minskat, förlorat jobb och uppdrag, och privata tolkbolag har korttidspermitterat personal.
FrÄn fackligt hÄll Àr det tydligt att dÄliga arbetsvillkor för teckensprÄkstolkar gÄr ut över tolkanvÀndarna och deras rÀtt till tolkning. PÄ sikt riskerar arbetslösheten bland teckensprÄkstolkar att leda till allt fÀrre tolkar pÄ arbetsmarknaden. NÀr företag gÄr i graven och tolkar förlorar sina uppdrag tvingas de söka sig till andra jobb och nya utbildningar. Redan som det Àr finns stor brist pÄ teckensprÄksutbildade och ytterligare kompetensflykt skulle ha allvarliga konsekvenser för tillgÀngligheten i samhÀllet. Det Àventyrar dövas, dövblindas och hörselskadades rÀtt till vardagstolkning och jÀmlika levnadsvillkor.
För de teckensprÄkstolkar som fortfarande Àr i tjÀnst Àr distanstolkning ett alternativ för att förhindra smittspridning. Pandemin har precis som inom mÄnga andra branscher Àven tvingat fram en digital utveckling av tolkverksamheten. Digitala lösningar Àr dock inte ett alternativ vid tolkning för dövblinda i behov av taktilt teckensprÄk, dÄ tolkningen förutsÀtter fysisk kroppslig kontakt. För att sÀkerstÀlla teckensprÄkstolkars arbetsmiljö Àr det under omstÀndigheterna viktigt att arbetsgivaren genomför kontinuerliga riskbedömningar för att minska tolkarnas utsatthet. Riktlinjerna för hur tolkarna ska agera vid misstÀnkt coronasmitta mÄste vara tydliga, och vid tolkning i sjukhusmiljö mÄste det finnas tillgÄng till skyddsutrustning.