DIK:s ordförande Anna Troberg reflekterar över den senaste lönestatistiken och gläds åt den positiva löneutvecklingen, samtidigt som fortsatta löneskillnader mellan könen bekymrar.
Äntligen kan vi skönja slutet på pandemin. DIK:s medlemmar har under de senaste två åren ställt om och anpassat sig för att på bästa möjliga sätt kunna utföra sina jobb. Det har varit en tuff tid och återhämtningen kommer förstås att ta tid, men nog är det skönt att vi nu faktiskt tycks befinna oss på upploppet. Restriktionerna lättas och det är dags, om inte för en återstart – för det är nog både naivt och lönlöst att tro att allt kommer att bli som det var – så för en nystart.
En annan god nyhet levereras av DIK:s årliga lönerapport. Pandemin tryckte ner löneutvecklingen rejält från 3,7 procent till 2,6 procent mellan 2019 och 2020. Mellan 2020 och 2021 har den dock tagit ett välkommet skutt uppåt och hamnar i snitt på 3,9 procent. Det är en välkommen ökning, då DIK:s medlemsgrupper generellt ligger lågt i relation till andra akademiker med motsvarande utbildningsnivå.
Tyvärr finns det fortfarande skillnader i lön mellan kvinnor och män även inom DIK:s yrkesområden. I snitt tjänar en kvinna 1 400 kronor mindre i månadslön jämfört med en man. På ett år blir det 16 800 kronor. Störst är skillnaden mellan könen bland de som arbetar med undervisning och pedagogiskt arbete. Där tjänar en man i snitt 5000 kronor mer än en kvinna i månaden, det vill säga 60 000 kronor mer om året. Det tar sannerligen emot att skriva det 2022.
Drygt 75 procent av DIK:s medlemmar är kvinnor och de flesta av dem arbetar inom kvinnodominerade yrken. Det betyder låga löner i förhållande till utbildningsnivån och negativa konsekvenser för ekonomin både på kort och lång sikt. Detta är ett mönster som måste brytas.
Alla arbetsgivare är skyldiga att enligt lag regelbundet kartlägga och åtgärda löneskillnader mellan kvinnor och män. Tyvärr efterlevs lagen inte speciellt väl. Därför arbetar DIK för att tillsynen ska skärpas och att de arbetsgivare som bryter mot lagen ska få kännbara sanktioner. Förbundet driver dessutom krav på en tredelad föräldraförsäkring. Ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen är en viktig faktor för att nå fram till jämställda löner.
För att lönerna ska kunna höjas, måste det också finnas pengar. Kultursektorn – där många av de DIK organiserar arbetar – är generellt underfinansierad och det får stora negativa konsekvenser i lönekuvertet. Därför arbetar DIK också för en stärkt och långsiktig finansiering av sektorn. Det skulle förutom höjda löner också ge betydligt bättre förutsättningar för trygga anställningar och bättre arbetsmiljö.
Sist, men inte minst vill jag särskilt tacka de 7 729 medlemmar som svarat på enkätundersökningen som rapporten bygger på. Förbundet skickar varje år ut en sådan här enkätundersökning och ju fler som svarar på den, desto bättre statistik får vi in. Den utgör sedan basen för mycket arbete. Du kan luta dig mot den när du förhandlar din lön. För DIK är den ett ovärderligt stöd i arbetet med att förbättra villkoren på arbetsmarknaden.
Håll alltid koll på inkorgen. I höst kommer en ny chans att hjälpa förbundet att bli ännu bättre på att stötta dig och dina kolleger via lönestatistiken. Innan dess kommer det naturligtvis massor med annan intressant och viktig information från ditt fack. Kort sagt, håll koll!
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK