Rapport: Att förstå och förklara samhället

Rapporten bygger på en motion från medlemmar som beslutades på kongressen 2021. Här kan du läsa en sammanfattning av resultaten, vill du läsa hela rapporten kan du ladda ner den här.

Rapporten visar

• Statliga forskningsmedel fördelas mycket ojämnt mellan olika ämnen. År 2021 fick forskning inom humaniora och konst cirka 3 miljarder kronor och samhällsvetenskap cirka 6,6 miljarder. Det kan jämföras med anslagen till forskning inom medicin (15,5 miljarder) eller naturvetenskap (11,9 miljarder). 

• Vetenskapsrådet beviljar i lägre grad ansökningar från forskare inom humaniora och samhällsvetenskap och de får också lägre summor jämfört med forskare inom exempelvis medicin eller teknik.  

• Det utbildas för få doktorander inom humaniora och samhällsvetenskap för att täcka högskolans behov av framtida lärare. Andelen doktorander inom dessa ämnen har minskat med 26 procent under de senaste tio åren. Finansieringen av doktorander inom humaniora och samhällsvetenskap görs dessutom ofta från redan knappa fakultetsanslag, medan doktorander inom andra områden oftare finansieras med externa medel. 

• Lektorer inom humaniora och samhällsvetenskap behöver ägna mer av sin tid åt undervisning och får därför mindre tid till forskning, jämfört med lektorer inom andra områden. Det påverkar utbildningarnas forskningsanknytning negativt. 

• Även utbildningarna får mindre resurser. Ämnesgruppen humaniora, samhällsvetenskap, teologi och juridik har den lägsta ersättningen per student av alla ämnen, vilket påverkar utbildningarnas kvalitet negativt. Samtidigt är det de som utbildar den absolut största gruppen av studenter. 

• 59 procent av studenterna finns inom humaniora, konst och samhällsvetenskap (ca 190 000 studenter), men dessa ämnen får bara 20 procent av de totala forskningsmedlen (ca 9,6 miljarder kronor). Medicin, naturvetenskap och teknik har tillsammans 38 procent av studenterna (ca 123 000), men 74 procent av forskningsmedlen (ca 35 miljarder kronor). 

• Bristen på finansiering skapar stress och otrygga anställningsvillkor för forskarna. Det drabbar arbetsmiljön och gör det svårt att behålla bra kompetens. 

• I slutändan drabbas samhället genom att forskarna får mindre möjlighet att bidra till att förstå och hantera vår tids stora utmaningar – som krig och konflikter, främlingsfientlighet, klimatförändringar, desinformation och de växande hoten mot demokratin. 

Fyra krav för att stärka humaniora och samhällsvetenskap    

Världen blir alltmer komplex och polariserad. Vi har stora krig och konflikter, desinformation får fäste, främlingsfientligheten frodas och demokratin är under attack. Klimatkrisen och dess påtagliga följder i form av extremväder, bränder och översvämningar skapar närmast oöverskådliga problem för mänskligheten och naturen. Mycket återstår för att vi ska kunna uppnå hållbarhetsmålen i Agenda 2030. 

I det läge Sverige och världen befinner sig behövs en massiv satsning på forskning som långsiktigt kan arbeta med de utmaningar samhället står inför. Forskning som kan tolka och begripliggöra de kulturella yttringar dessa motsättningar tar sig. Det vill säga: forskning inom humaniora och samhällsvetenskap.  

De kunskaper som dessa ämnen ger, som källkritik och kreativitet, att tolka samhälle och språk eller att hantera etiska och filosofiska frågeställningar, är dessutom i många fall svåra att automatisera. De är och kommer fortsätta vara viktiga i samhället, på arbetsmarknaden och i AI-utvecklingen.   

Fokus för regeringens forskningspolitik är excellens, internationalisering och innovation. Satsningar på forskning som bedöms som excellent och innovativ har tidigare i högre grad premierat områden som teknik, naturvetenskap och medicin, till förmån för humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Om Sverige vill ligga i framkant när det gäller forskning och innovation anser DIK att det är både strategiskt och nödvändigt att också satsa på humaniora och samhällsvetenskap.   

DIK kräver

1. Långsiktiga satsningar på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning 

Regeringens direkta basanslag till forskning och forskarutbildning inom humaniora och samhällsvetenskap behöver stärkas. Det är en förutsättning för att tillräckligt många doktorander ska utbildas för att trygga kompetensförsörjningen, men också för att universitetslärarna ska få en reell chans att bedriva undervisning i nära anknytning till forskning. Forskningen inom dessa discipliner bör få en resursförstärkning på åtminstone 50 procent, i enlighet med förslaget från Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap. Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning behöver också i betydligt högre grad bli föremål för strategiska satsningar likt de som gjorts på teknik, naturvetenskap och medicin.   

2. Högre ersättningsbelopp för utbildning inom humaniora och samhällsvetenskap

Ersättningen till lärosätena för utbildning inom humaniora och samhällsvetenskap måste öka så att den lärarledda tiden kan utökas - studenterna ska inte behöva bedriva 75–90 procent av sin utbildning genom självstudier. Det är en fråga om kvalitet i utbildningen och en förutsättning för att bredda rekryteringen. Det så kallade produktivitetsavdraget som syftat till att effektivisera högskolan bör slopas och den prestationsbaserade ersättningen där lärosäten får ersättning först efter att studenten fått sina poäng bör tas bort.   

3. Stärk estetiska och humanistiska ämnen i grundskolan och gymnasiet 

För att fler ska vilja och våga satsa på en akademisk karriär inom humaniora och samhällsvetenskap behöver de estetiska, humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena få en mer framträdande roll redan i grundskolan. DIK anser att estetiska ämnen ska bli obligatoriska på gymnasiet. Att dessa discipliner stärks genom hela utbildningskedjan är en förutsättning för att säkra den framtida kompetensförsörjningen av doktorander och forskare inom humaniora och samhällsvetenskap.   

4. Högre krav på trygga anställningar inom akademin 

Tidsbegränsade tjänster ska bara användas när det är motiverat – de ska inte sättas i system och staplas på varandra. Med en tillräcklig basfinansiering får lärosäten förutsättningar att erbjuda fler trygga anställningar och arbetsvillkor, men det kommer inte att ske per automatik. Parterna ansvarar för en stor del av lösningen genom avtal, men det krävs också att regeringen i regleringsbrev och propositioner tydliggör lärosätenas ansvar att göra trygga anställningar till norm. Lärosätena måste också se till att ha långsiktig planering av verksamheten och sina rekryteringsprocesser. 

Om rapporten

Rapporten baseras i huvudsak på analys och sammanställning av data och rapporter från Universitetskanslersämbetet, regeringens budgetproposition och Vetenskapsrådet. Datainsamlingen genomfördes i november 2023 och siffrorna i rapporten avser 2021 och 2022. I rapporten granskas fördelningen av både statliga och externa forskningsmedel mellan olika ämnesområden. Även antalet doktorander och ersättningen till olika utbildningsområden analyseras.