”Att översätta språk är något djupt mänskligt” 

Cecilia har drivit språkföretaget CB språktjänster AB i snart 20 år. I början jobbade hon parallellt på Institutionen för Nordiska Språk på Uppsala universitet där hon först hade hand om översättarprogrammet i några år och sedan jobbade som kommunikatör. När översättarprogrammet lades ner satsade hon på firman helt och hållet. 

Det har blivit ungefär 15 böcker översatta, mest skönlitteratur men även fackböcker. Just nu jobbar hon med hockeyspelaren Mats Sundins självbiografi. Frågan om hur lång tid det tar att översätta en bok vill hon helst inte tänka på.  

– Om man slår ut det på timlön blir man bara deprimerad. Man brukar få ungefär tre-fyra månader på sig att översätta en bok på 300 sidor.   

Själva översättandet beskriver hon som en process som går genom hela kroppen och rinner ut genom fingrarna in i tangentbordet. Men efter första omgången av översättande är man långt ifrån klar, hon går tillbaka och redigerar flera gånger.  

– Ju längre fram i processen man kommer desto mer tänker man bort originalet. Då ska ju den svenska boken kunna leva sitt eget liv. I slutändan brukar jag läsa högt om jag hinner för det blir ju oftast en ljudbok också. Då hör man om det verkligen låter bra. Det tar ju tid, men det är verkligen världens roligaste jobb. 

– Jag brukar likna mitt jobb vid att vara som en kameleont som ändrar färg. Som översättare har man sin kvalitet i grunden, men sen ändrar man färg efter till exempel Bono i U2 eller Mats Sundin eller Kaya i våtmarken.  

Språknörd men inte språkpolis 

Cecilia översätter främst från engelska till svenska. 

– Som översättare vill man översätta till sitt eget modersmål. Man måste vara så oerhört duktig på språket för att plocka upp de små nyanserna. Jag är gift med en australiensare och jag kan visa honom något jag skrivit på engelska och då säger han att ”jo det är helt rätt, men jag skulle inte skriva så”. 

– Språk är mitt stora intresse i livet och så har det alltid varit. Att jag har lyxen att få jobba med det hela dagarna gör att jag känner mig väldigt priviligierad. 

Översättningen tar henne mellan olika ämnen, nu är det olika hockeytermer och när hon översatte ”Där kräftorna sjunger” handlade det mycket om växter och djur. I Bonos bok blev det mycket musikreferenser. 

– Jag tar ofta hjälp av experter, jag frågade till exempel min sons gitarrlärare vad det heter när man tar fram vissa ackord.  

Bonos självbiografi skulle ut samma datum i hela världen och Cecilia beskriver att det var en stressig tid, så hon hann inte riktigt stanna upp och njuta av hans poetiska språk. Men i efterhand tycker hon att det var härligt med alla ordvitsar. 

– Det var verkligen underbart. Han skrev att han hade hockeyfrilla när han gifte sig på åttiotalet och så var det massa skämt om det. Jag var så himla nöjd när jag fick till en ordvits om att ”han fick ta den pucken”. Det är små detaljer, men jag kan vakna mitt i natten och komma på sådant där. Det är supernördigt förstås, men det är både kul och svårt att översätta ordvitsar. Det är sällan man kan göra det precis när de kommer i texten utan man får jobba med kompensation och slänga in det när det passar. 

Att hon är en språknörd är självklart, men hon hoppas att hon inte är en språkpolis.  
– Fast barnen tycker att jag är urjobbig med mina skämt. Det brukar ju kallas pappa-vitsar när man skämtar med ord, men hemma hos oss kallar vi det mamma-vitsar. 

Språkkurserna skapar möten med människor från hela världen 

Förutom översättningen håller hon kurser i svenska. Hennes mest kända klient är stavhopparen Mondo Duplantis. Det var när Cecilia hörde en intervju med Duplantis på radion som hon fick idén att kontakta honom. Då pratade han bara engelska och han fick den vanliga frågan ”Hur går det med svenskan?”  

– Jag skrev till Mondo på Instagram. Redan då hade han kanske 200 000 följare så jag trodde aldrig att han skulle se det, men han svarade samma dag. Då bodde han här i Uppsala hälften av året och jag undervisade honom i ungefär två år.  

– När han slog sitt första världsrekord skrev han att han tyvärr inte kunde ha lektion för att han skulle tävla. ”Jaja, okej”, sa jag, ”om du ska slå världsrekord är det väl en hyfsad ursäkt för att slippa svenskagrammatiken”. En timme efter att han slagit rekordet skickade han värsta smileyn. 

Cecilia gillar att kombinera översättandet med kurser. Hon specialiserar sig bland annat inom vård-engelska. 

– Jag kanske är lite för social för att bara sitta och översätta hela dagarna. Det är jätteroligt att få komma ut och lära folk svenska, man träffar ju folk från hela världen. Jag har lärt ett hundratal personer svenska, från hela världen i stort sett. 

Hon håller ofta kurser på företag. Innan pandemin hade hon en stor kund som gjorde att hon kunde anställa två personer. Men efter pandemin har det blivit kärvare. 

– Många företag har dragit ner på språkundervisningen, de ser det som en lyx. De har ju ofta engelska som arbetsspråk. Men jag tycker de har lite fel. Många etablerar sig här och skaffar familj och det finns ett otroligt stort värde i att kunna språket där man bor i och att kunna hänga med i snacket i fikarummet och på möten.  

Ser risker med AI-översättningar 

Cecilia är så pass etablerad som litterär översättare att hon ibland får tacka nej till uppdrag. Men hon ser med oro på utvecklingen av AI-översättningar. 

”De AI-översatta böckerna som kommit ut går knappt att läsa, det ser ut som svenska men det är inte så man pratar.” 

– Det har redan kommit ut några böcker på svenska som är AI-översatta och de går knappt att läsa. Det ser ut som svenska men det är inte idiomatisk svenska. 

Idiomatisk svenska, förklarar Cecilia, är att översätta, inte ordagrant utan som man faktiskt pratar.  

– Om man på svenska säger ”class dismissed” så skulle det direktöversättas till ”klass avfärdad”. Det stämmer ju inte. En AI skulle kanske översätta det till ”lektionen avslutad”. Det är rätt, men skulle en lärare säga så? Knappast. Lärare säger kanske ”tack för i dag, slut för i dag”. Det är idiomatisk svenska, och för det krävs en människa som har suttit i det där klassrummet och upplevt vad läraren säger. Det är ju det vi översättare gör. 

– Processen sitter på något vis i fingertopparna. När jag sitter och översätter så har jag en stor skärm med originaltexten på engelska och sen sitter jag med min laptop och ett tangentbord. Processen går från den stora skärmen, in i min skalle och allt det kognitiva som händer där med språket och så vidare i hela kroppen, genom hjärtat ut i fingertopparna och till sist hamnar de svenska orden på den andra skärmen. Det är liksom som att man känner vartenda ord och rytmen, man nästan smakar på orden. Jag ser helt galen ut när jag översätter, för det är ganska ofta som jag liksom testar med kroppen – ”vad gjorde han med hatten?”. 

– Man blir otroligt blind för den AI-producerade svenskan. Att komma in efteråt och försöka byta ut ”lektionen är slut” till ”slut för i dag” är jättesvårt. Det är inte så vi jobbar. Så kvaliteten för läsarna blir ju mycket, mycket sämre. Det är de som drabbas i slutändan, tyvärr. 

Cecilia upplever det som att många förlag har panik över den snabba utvecklingen och känner att de måste hänga på för att inte hamna efter. Men hon tycker att det vore smartare att sitta still i båten och visa att man satsar på översättningar gjorda av människor. 

– Jag tycker inte att AI passar för kreativa yrken. Språk, hantverk, konst – det är det som gör oss till människor. Ska vi då upplåta det till en maskin? Där har vi ett stort tankefel. 

Det pågår uppror runtom i världen mot att byta ut mänskliga översättare mot AI-översättningar. I Frankrike har 5000 författare, bland annat nobelpristagaren Annie Ernaux skrivit under. Och även i Sverige arbetar en del översättare för att få till något slags AI-märkning från EU. Det ska i alla fall synas om det är AI som översatt. 

– Och om AI ska användas för sådant som kallas för enklare litteratur, hur ska man då lära sig? Det krävs ju otaliga timmar för att bli en duktig översättare. Man kan inte börja med en komplicerad nobelpristagare. Vi är oroliga för skråets framtid, jag menar, vem ska våga sätta sig på en dyr utbildning i flera år på universitetet? Det är dags att någon drar i handbromsen ordentligt innan det är för sent. 

Inte lätt att försörja sig som översättare 

Som översättare äger Cecilia upphovsrätten till den svenska utgåvan av det hon översatt. Om man har ett bra avtal kan det ge en viss inkomst. Till exempel får hon ytterligare ersättning när en bok kommer ut som pocket eller ljudbok. 

– Vi har ju inga royalties, vilket man ibland kan tycka är synd, som när man får översätta en bok som ”Där kräftorna sjunger”, men vi har ju exempelvis biblioteksersättning så varje gång ni lånar en av böckerna som jag översatt får jag 50 öre. Och det är ju en bok som varit utlånad på vartenda bibliotek i flera år, så det ger ju lite extra inkomst. Men det är inget man blir rik på. 

Ersättningarna är låga för egenföretagare inom språkbranschen, det vittnar många av DIK:s medlemmar om i en rapport.

– Om jag inte hade varit gift med en professor i astronomi vet jag inte om jag kunnat ha det här jobbet på heltid. Det är svårt att försörja sig trots att jag är etablerad och har kurser.  

Många översättare verkar vara lite uppgivna inför de låga arvodena. Om man kräver ett för högt arvode finns det alltid någon annan som gör det billigare och får uppdraget. Cecilia har förståelse för att man kan ställa upp på för låg ersättning när man är ny och vill få in en fot. Men hon hänvisar till Författarförbundets rekommendation för minimiarvode för skönlitterära översättare. 

Däremot har inte Cecilia märkt av några minskande arvoden för egen del.  
– Jag har haft tur och så har jag kanske varit duktig på att förhandla också. Om man får vara lite fördomsfull så är nog många kulturarbetare lite för snälla, vi borde bli bättre på att stå på oss i förhandlingar. Man har sitt brinnande intresse och är glad bara över att få jobba med det. Men det är ett yrke, ingen hobby. Vi är värda så mycket mer än vi tror. Varför ska en ingenjör ha massa betalt och inte vi? Vi som står för ordets och kulturens värde. 

För att återkomma till AI är det också ett problem när det kommer till upphovsrätten. Om en bok översätts av AI men granskas och redigeras av en översättare, vem äger texten då?  

– Det kan ju inte AI göra, men inte jag heller om jag bara är redaktör. Det är lite av ett gränsland just nu. Det känns som man slåss mot ett stort monster. 

Fritt men ensamt att jobba som egenföretagare  

En stor fördel med egenföretagarlivet är friheten. Hon beskriver hur hon kunde åka till Australien en hel månad med familjen över jul och nyår för att hälsa på sin mans släkt.  

– Det är ju jättelyxigt att kunna styra över sin egen tid. Jag kan sitta ute i hammocken och korrläsa med ett glas vin. Det är ingen som talar om för mig vad jag ska göra. Men sen är det lite ensamt, jag har ju inga kollegor. Det blir lite tungrott. Jag har många idéer om vad jag skulle kunna göra men det är svårt att göra på egen hand. Om vi var fler i företaget skulle vi kunna få mer gjort. 

För att få driva sina frågor men också få samarbeta mer med andra människor har Cecilia engagerat sig i Författarförbundet, en intresseorganisation för författare och översättare. Hon hon är sekreterare i översättarsektionens styrelse och de anordnar bland annat nätverksträffar och utbildningar. 

Medlemskapet i DIK ger trygghet i egenföretagartillvaron 

Något hon uppskattar med medlemskapet i DIK är att få någon att bolla med.  

– Jag har haft jätteinspirerande samtal med en coach. Det var han som tog upp det här med att jag skulle kunna börja föreläsa. Den tanken hade inte ens slagit mig, men det har jag haft i åtanke sedan dess. Det är en sådan lyx att i all sin ensamhet faktiskt få sätta sig ner och diskutera sitt företag med någon.  

– Det är väldigt tryggt att få vara med i en sådan organisation rent politiskt. Det är skönt att ha den tryggheten att kunna få juridisk hjälp också om det skulle behövas. Jag tycker alla ska vara med i ett fackförbund. 

En stor skillnad mellan att vara anställd och egenföretagare är att behöva göra allt själv. 
 – Jag tror vi kulturarbetare generellt är rätt dåliga på det här med försäkringar, pension, a-kassa, sådana där viktiga grejer. Det är ju inte det jag är bra på, det är ju att översätta och undervisa och sådana saker. Så det är skönt att få hjälp med det. Är du anställd behöver du ju inte ha koll på ekonomin, för det har ekonomiavdelningen. Men som egen företagare behöver du vara både ekonomiavdelning, jurist och allt i ett. Det är svårt att ha koll på allting.  

Cecilias råd till dig som studerar till eller är ny som översättare  

• Ta kontakt och presentera dig. Det gäller att vara så social som möjligt, skapa dig ett nätverk och ge uppdragsgivarna ett ansikte genom att vara med på evenemang, förlagsfester och Bokmässan till exempel. 

• Våga ta för dig. Vi är jättemycket värda. Vi är kulturbärare och det är viktigare än någonsin i dessa tider med skärmar och sociala medier och antidemokratiska makter som är på framfart. Vi är en motvikt till allt det. 

• Var inte rädd för AI. Det kommer alltid finnas behov av människor och AI kommer aldrig kunna översätta med all den mänsklighet som faktiskt behövs för att göra en skönlitterär bok rättvisa.