Teckenspråkstolkarna är en liten grupp, både på arbetsmarknaden och i DIK, men de utför ett viktigt arbete för att döva och hörselskadade ska kunna delta fullt ut i samhället. Vi har frågat våra medlemmar som är teckenspråkstolkar om hur deras villkor och psaykosociala arbetsmiljö ser ut. Resultatet visar en ekonomiskt underprioriterad grupp med höga kompetenskrav.
Den som är döv, dövblind eller hörselskadad har rätt till jämlika levnadsvillkor precis som de utan funktionsnedsättningar och rätt till full delaktighet i samhället. Det är regeringens mål med den svenska funktionshinderpolitiken. För att det ska uppnås för den som är döv, dövblind eller hörselskadad, har de rätt till en teckenspråkstolk för vardagstolkning.
En vardagstolkning med hög kvalitet kräver teckenspråkstolkar med bra utbildning, möjlighet till förberedelse och återhämtning samt rätt till relevant kompetensutveckling. DIK har därför undersökt teckenspråkstolkarnas villkor och psykosociala arbetsmiljö.
Teckenspråkstolkyrket är kvinnodominerat – hela 92 procent av de som svarat på undersökningen är kvinnor. De flesta arbetar inom landsting och regioner på tolkcentraler eller på tolkbolag, som ofta bedriver verksamhet på uppdrag av landsting eller regioner. Ungefär 12 procent är egenföretagare. 12 procent är timanställda eller arvoderade vid en tolkcentral eller ett tolkbolag.
Fria villkor med dålig ekonomi
Rapporten visar att anställda teckenspråkstolkar har stora möjligheter att påverka förläggningen av sin arbetstid, men väldigt små möjligheter att påverka villkoren i övrigt. Varken prestation eller kompetensutveckling ger en bättre löneutveckling. För timanställda, arvoderade och egenföretagare är tillvaron ofta otrygg med osäkra inkomster och ingen möjlighet till förberedelsetid.
Även chefer vittnar om verksamheter med väldigt begränsade ekonomiska resurser. Tre av tio chefer menar att de saknar ekonomisk möjlighet att sätta de löner och ge de villkor de önskar. Nästan hälften anger att de delvis saknar sådana möjligheter.
Verksamheten styrs av finansieringen
Teckenspråkstolkarna mår i hög utsträckning bra på jobbet och har en bra balans mellan jobb och fritid. Däremot finns det en press att hinna med så många uppdrag som möjligt där förberedelsetid och återhämtning får stryka på foten.
Verksamheterna styrs i hög utsträckning av finansieringens utformning, vilket i sin tur skapar väldigt lite utrymme för både chefer och medarbetare att påverka villkoren på arbetsplatserna.
Trakasserier är socialt accepterat
Oacceptabelt många teckenspråkstolkar har blivit utsatta för våld, hot och trakasserier när de är ute på tolkuppdrag. En av tio vet inte hur de ska anmäla en händelse och mer än en fjärdedel vet inte om det finns en handlingsplan.
Då teckenspråkstolkar till stor del arbetar ute på tolkuppdrag, är det av yttersta vikt att det finns handlingsplaner om det sker hot, våld och trakasserier.
Rapporten är en del av arbetet med att förbättra teckenspråkstolkarnas villkor och arbetsmiljö. Du hittar fler siffror och förslag på åtgärder i rapporten.