2126 kvinnor, transpersoner och icke-binära i kommunikationsbranschen vittnar om övergrepp under hashtaggen #sistabriefen. DIK står bakom uppropet.
Hur säger du nej i en bransch där jobbet hänger på ditt ständiga ja? I ett upprop i kölvattnet av #metoo går nu 2126 kvinnor, transpersoner och icke-binära i kommunikationsbranschen ut och berättar om sexuella övergrepp och trakasserier de tvingats utstå i jobbsammanhang under #sistabriefen. Det är ännu ett vrål mot de strukturer som tyvärr återfinns på hela arbetsmarknaden och i samhället i stort.
Vi, Anna Troberg (förbundsordförande) och Helen Hellströmer (vd) på DIK – facket för kultur och kommunikation, ställer oss bakom uppropet. Vi har båda – precis som så många andra – erfarenheter av oönskade blickar, kommentarer och beröring av sexuell natur på jobbet. För oss är det både en självklarhet och en skyldighet att arbeta för en förändring i en bransch där så många av våra medlemmar verkar.
I kommunikationsbranschen hänger karriären på vassa armbågar och uppoffringar. Konkurrensen är tuff, särskilt om du är ung och junior, och många tackar ja till både gratisjobb och osäkra anställningar. Kvällar och helger vigs åt pitcher och tävlingsbidrag och du förväntas göra dina ”hundår”. Du säger inte nej, för både du och arbetsgivaren vet att någon annan när som helst står redo att ta din plats.
Tacksamhetsnormen är stark. Du ska vara glad och tacksam för det jobb du har fått, och inte vara ”besvärlig”. Men vad händer när uppoffringen en dag inte längre handlar om tid, utan om din integritet?
Vi ser hur otryggheten blir en grogrund för sexuella trakasserier och övergrepp. Många byråer saknar, förutom grundläggande anställningstrygghet för sina anställda, en HR-avdelning. De patriarkala strukturer som gör att män tar sig rätten till andras kroppar saknar då motkraft och de utsatta tystas.
#metoo har effektivt stört den massiva tystnad som gjort det så lätt för förövare att systematiskt, år ut och år in, kränka kvinnor i sin omgivning. Låt oss fortsätta att störa den. Vi måste vägra tystnaden och ställa till ett jäkla liv. Men det är också dags för kommunikationsbranschen att ta sitt arbetsgivaransvar och se över den kultur som finns i branschen. Ett enkelt, men viktigt steg, är att teckna kollektivavtal.
På många byråer saknas det någon att gå till när kollegan tafsar eller kunden berömmer ens figur. Men det behöver inte vara så. Genom kollektivavtal får byråerna ett HR-stöd och en struktur som kan verka som motkraft mot sexuella trakasserier. Det gör det möjligt för anställda i kommunikationsbranschen att utse skyddsombud eller fackliga företrädare på arbetsplatsen, för att få ett stöd på plats när något händer.
För att kunna bemöta, anmäla och förebygga sexuella trakasserier behövs det ett medvetet och aktivt arbete på från arbetsgivarens sida. Det ger också medarbetarna en tydlig signal om att det är en arbetsgivare som vill jobba med trygghet som bas för arbetsplatsen, inte rädsla.
För dig som är medlem finns DIK här för dig om du har blivit utsatt för sexuella trakasserier eller övergrepp på arbetsplatsen. Du är inte ensam.
Vi är stolta över att alla dessa kvinnor, transpersoner och icke-binära i en bransch präglad av otrygghet och osäkra anställningar äntligen har hittat kraften att säga stopp. Vi backar er och ställer hela kraften i den fackliga organiseringen till ert förfogande. Det är nog nu.
Anna Troberg, förbundsordförande DIK
Helen Hellströmer, vd DIK