Caroline Asserlund har arbetat i sju år som skönlitterär bibliotekarie på Almedalsbiblioteket i Visby. Under det senaste året har hennes vardag förändrats när krisberedskap har hamnat högst upp på regionens agenda. Biblioteken har också fått en nyckelroll som regionala informationspunkter.
– Det är till oss medborgarna ska vända sig vid ett längre strömavbrott eller problem med vattenförsörjningen. Hela Gotland pratar om beredskap och här är fokuset extra stort på grund av vårt geografiska läge, säger hon.
Biblioteken i beredskap – kunskap som samhällsskydd
Det är bara omkring två månader sedan som Gotland drabbades av två omfattande strömavbrott inom loppet av tio dagar. Första gången, i slutet av augusti, berodde det på en trasig markkabel och andra gången var det ett blixtnedslag. I båda fallen blev alla hushåll på ön utan elektricitet.
–Som ”tur” var skedde det på natten. Om det hade hänt på morgonen skulle vi på biblioteken ha hamnat i ett skarpt läge. Jag känner också ett stort ansvar i mitt dagliga arbete att vara uppmärksam på allt, från mejl till besökare på biblioteket, säger Caroline Asserlund.
”Vi måste kunna sålla i informationsflödet”
Samtidigt som beredskapsfrågorna växer i betydelse, krymper dock tiden för kärnuppdraget: litteratur, läsfrämjande och samlingsvård.
– Fokus på beredskap är viktigt, men resurserna räcker inte till för allt. Våra samlingar behöver vårdas och uppdateras, men det hinns inte med. Det blir också svårare att göra mitt grunduppdrag, som är det läsfrämjande arbetet, om vi inte har adekvata och fräscha samlingar, säger Caroline Asserlund och tillägger:
– Det drabbar i sin tur våra kunder, som är medborgarna, och inte minst i en kris är det viktigt att alla kan ta till sig informationen.
Hon har inte fått några nya arbetsuppgifter på grund av beredskapsarbetet, även om hon deltog som bibliotekens representant under den nationella beredskapsveckan. Det som tar mest tid är att hålla sig informerad och uppdaterad.
– Att kunna bedöma vad som är sant och falskt är en del av beredskapen. Vi bibliotekarier har en viktig roll i informationsflödet. I en kris kommer människor att söka svar hos oss. Vi behöver förstå hur påverkansoperationer fungerar och kunna hjälpa invånarna att sålla i informationsbruset, säger Caroline Asserlund.
Facket kan vara en starkare resurs i beredskapsarbetet
Som lokalfacklig och skyddsombud ser hon ett behov av mer stöd, både från arbetsgivaren och från fackförbundet DIK.
– Jag skulle önska mer konkret information och vägledning. Det här är en stor omställning, och vi behöver känna oss trygga i våra uppdrag, säger hon.
Hon menar att mycket ansvar nu vilar på lokala chefer och kommunledningar. På Gotland har bibliotekschefen involverats i alla beredskapsgrupper. Något Caroline tycker borde vara en modell även för resten av landet.
Fröbiblioteket – lokal resiliens i praktiken
För Caroline är också matförsörjning en hjärtefråga. Hon ansvarar för Gotlands fröbibliotek, där invånare kan byta fröer och lära sig om odling. Ett konkret exempel på hur biblioteken kan stärka lokalsamhällets resiliens.
– Gotland har vattenbrist nästan varje år. Jag försöker ta reda på de mest hållbara bevattningsmetoderna, till exempel droppbevattning styrd av solceller. Det låter kanske litet, men sett ur beredskapssynpunkt är det stort. Det handlar om att kunna försörja sig lokalt, säger hon.
Kultursektorns roll i totalförsvaret
Även forskaren Anna McWilliams, arkeolog vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), lyfter kultursektorns betydelse i totalförsvaret. Hon undersöker bland annat varför kulturarv blir mål i krig och varför skyddet av det är centralt för samhällets motståndskraft.
– Syftet med att angripa kulturarv varierar. En anledning till att IS förstörde kulturarv var att skapa uppmärksamhet. Ryssland, däremot, vill rättfärdiga kriget mot Ukraina genom att förstöra ukrainska kulturarv och därmed förneka landets historia och identitet, säger hon.
Att förstå och värna kulturarv är enligt Anna McWilliams en del av att bygga ett resilient samhälle.
– Det handlar om hur vi kan göra oss mindre sårbara och stå starkare i en kris. Om vår identitet är starkt knuten till vissa platser eller föremål kan förlusten bli förlamande. Därför måste vi både definiera och skydda vårt kulturarv, säger hon.
De fyra hoten mot kulturarvet i kris och krig
I sin forskning har Anna McWilliams identifierat fyra centrala hot mot kulturarvet: fysisk förstörelse, stöld, cyberattacker och påverkan.
– I dag är mycket av kulturarvet digitalt, i register och arkiv. Därför är även cyberhot en realitet. Påverkan i form av hat, hot eller försök att styra berättelser är också en del av bilden, säger hon.
Samverkan nyckeln till ett resilient samhälle
Anna McWilliams är ofta ute och föreläser för myndigheter och organisationer. På bokmässan deltog i en paneldebatt arrangerad av DIK. Hon ser det som ett sundhetstecken att samhällsinstitutioner, som biblioteken, pratar mycket om beredskap så länge det inte går ut över kärnverksamheten.
– Mycket av det arbete som redan görs i biblioteken, som källkritik, informationskompetens och demokratiarbete, är just det som stärker samhället i en kris. Det är i fredstid man bygger upp den motståndskraft som behövs i krig, säger hon.
Hon betonar också att Försvarsmakten, länsstyrelser och kultursektorn behöver samarbeta mer för att identifiera och skydda värdefulla kulturmiljöer.
– Nu när Sverige är medlem i Nato måste vi veta vad vi har som är värt att skydda och inte bara byggnader, utan också våra berättelser, våra värden och vår kunskap, säger Anna McWilliams.