Just nu kör vi DIK-dagarna runt om i landet. Det innebär att jag inför kongressen nästa år åker runt och träffar medlemmar och lokalfackliga. Med mig har jag andra styrelsemedlemmar och delar av kansliet. DIK-dagarna är ett av styrelsens viktigaste sätt att samla in erfarenheter och åsikter i arbetet fram till kongressen. Det är också fantastiskt roligt.
I skrivande stund har den första DIK-dagen gått av stapeln på Jamtli i ett vackert och vintrigt Östersund. Det blev många givande samtal om allt från kulturkanon, utsatta offentliganställda kommunikatörer till behovet av nätverk och ett fortsatt starkt politiskt opinions- och påverkansarbete. En annan viktig fråga som diskuterades var ungas inställning till facket och behovet av att fortsätta rekrytera studentmedlemmar.
Frågan på DIK-dagen satte bollen i rullning
Inför kongressen 2024 arrangerade vi också DIK-dagar. En fråga som dök upp på en av dem var frågan om atypiska anställningar. Den togs vidare till kongressen där ombuden röstade igenom att förbundet skulle titta närmare på dem och hur de påverkar de medlemmar som har en atypisk anställning.
Därför har förbundet nu i en rapport djupdykt i hur förutsättningarna ser ut för dessa medlemmar. Vi kan konstatera att det är en ännu ganska liten medlemsgrupp, men samtidigt en grupp som ofta hamnar mellan stolarna både i yrkeslivet och i samhällets trygghetssystem.
Tillfälliga anställningar kommer med frihet men också otrygghet
Men först, vad är en atypisk anställning? Det kan vara flera saker. Det kan handla om de som har visstids- eller projektanställning. Men det är också de som är egenföretagare eller kombinatörer, det vill säga att man blandar olika arbetsgivare eller anställning (i någon form) med egenföretagande.
Bland DIK:s medlemmar hittar man flest visstidsanställda inom till exempel arkeologi, kulturmiljö, museum, utställning och kultursamordning. Andelen egenföretagare och kombinatörer är vanligast bland de som exempelvis arbetar inom språkbranschen, men även inom reklam, marknadsföring och design.
När vi frågar medlemmar med atypiska anställningar anger tre av fyra att de hellre skulle ha velat ha en tillsvidareanställning och det är inte så konstigt. Även om atypiska anställningar kan komma med vissa friheter, så innebär det också otrygghet.
Utan tryggare band med arbetsgivaren upplever många att man inte vågar ställa krav på bättre villkor av rädsla för att det kan påverka anställningen negativt. Det kan handla om så grundläggande saker som att våga sjukskriva sig, anmäla problem eller att engagera sig fackligt.
Nu ser vi fram emot de tankefrön som sås inför kongressen 2027
Så kan vi naturligtvis inte ha det. Den där DIK-dagen 2023 satte bollen i rullning. Kongressen 2024 spelade den vidare till styrelsen, som efter behandling passade den vidare till kansliet. Nu vet vi betydligt mycket mer om förutsättningarna för våra medlemmar med atypiska anställningar. Nu jobbar vi vidare för att förbättra deras villkor.
Och, vi jobbar så klart vidare mot kongressen 2027. Jag ser fram emot de återstående DIK-dagarna och de tankefrön som vi kan ta med oss och odla vidare tillsammans.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK