Tillfälliga anställningar är vanligast i kultursektorn medan egenföretagande är vanligast inom reklam och design
Bland DIK:s medlemmar är det vanligast att ha en tillfällig anställning bland de som arbetar inom undervisning/forskning, arkeologi/kulturmiljö/kulturvård, museum/utställning eller kulturadministration/kultursamordning/kulturproduktion.
Att vara egenföretagare eller kombinatör är vanligast bland de som arbetar i språkbranschen men det är också relativt vanligt inom reklam/PR/media/marknadsföring och design/formgivning/UX.
Tidsbegränsade anställningar är betydligt vanligare bland yngre medlemmar. Bland de som är 34 år eller yngre har 18 procent visstidsanställning, vikariat eller någon form av behovs- eller säsongsanställning. Det är också vanligare att ha en tillfällig anställning bland kvinnor och icke-vita personer. Detta speglar hur det ser ut på arbetsmarknaden i stort.
Relativt få jobbar ofrivillig deltid
I hela medlemsgruppen arbetar 82 procent av kvinnorna och 88 procent av männen heltid. Ser man till alla medlemmar är det bara 2 procent som arbetar ofrivillig deltid, men i gruppen med tidsbegränsade anställningar är det en högre andel – 13 procent – som gör det. Högst andel ofrivilliga deltidsarbetande finns i museisektorn och inom universitet/forskning.
Bland de som inte är tillsvidareanställda arbetar 65 procent åt en enskild arbetsgivare, medan 35 procent har flera arbetsgivare/uppdragsgivare. Att ha flera uppdragsgivare är vanligast bland egenföretagare, kombinatörer, egenanställda och timanställda.
Majoriteten av DIK:s medlemmar som är visstidsanställda har haft sin anställning under en kortare tid (mindre än ett år), men det finns personer som har haft visstidsanställningar eller behovsanställningar i uppemot 10–20 års tid, även om de är få.
3 av 4 vill hellre ha fast anställning
Bland alla som har en tidsbegränsad anställning eller är egenföretagare svarar 75 procent att de hellre skulle vilja ha en tillsvidareanställning. Det skiljer sig dock åt mellan olika grupper. Bland de med olika former av visstidsanställningar, behovsanställningar eller vikariat svarar 88 procent att de hellre vill ha en tillsvidareanställning. Motsvarande siffra för egenföretagare är 33 procent och för kombinatörer 64 procent.
I gruppen 34 år eller yngre svarar 84 procent att de hellre vill ha en tillsvidareanställning. Det är också en högre andel kvinnor som vill ha tillsvidareanställning (77 procent), jämfört med män (68 procent).
I fritextsvar skriver många att tillfälliga anställningar innebär en otrygghet och brist på stabilitet. Många lyfter fram att man är osäker på om anställningen kommer förlängas och att det är svårt att planera sitt privatliv och sin ekonomi. Många uttrycker en önskan om trygghet, en vilja att stanna kvar på arbetsplatsen och en frustration över att en fast anställning inte erbjuds.
“Det är väldigt jobbigt att inte kunna planera privatlivet för att jag inte vet hur länge jag kommer kunna jobba kvar i samma stad.”
“Med ett vikariat vågar jag inte bli förälder trots att jag vill det.”
“Jag känner en konstant press att leverera för att kunna ha med mig bra resultat att visa upp när jag behöver söka nästa jobb.”
Många pekar på strukturella problem i kultursektorn med kortsiktig projektfinansiering och hög konkurrens om fasta tjänster. Återkommande i fritextsvaren är också att LAS-regler utnyttjas eller sår fel, vilket även Magasin K har rapporterat om.
“När jag är nära på att bli inlasad enligt LAS-regler finns det inte ekonomi…”
”Hoppandet mellan projekt och tidsbegränsade anställningar är slitsamt. Jag hinner bara skrapa lite på ytan innan det är dags att ge sig ut och söka nytt arbete igen.”
“Jag känner att min närmsta chef vill att jag ska jobba kvar, men kan inte erbjuda en fast anställning.”
Många oroar sig för att inte få jobb i framtiden
Bland tillsvidareanställda medlemmar svarar 44 procent att de är ganska eller mycket trygga med att kunna få jobb inom sitt yrke i framtiden. Motsvarande siffra bland personer med tillfälliga anställningar är 27 procent och bland egenföretagare 34 procent. Se figur 1.

62 procent av de som har någon form av visstidsanställning svarar att de i hög grad oroar sig för att inte få förlängd anställning. Det är bara 13 procent som inte alls oroar sig för detta. Bland egenföretagarna svarar 42 procent att de i stor utsträckning oroar sig för att inte få tillräckligt många uppdrag.
“Med tanke på att jag är frilansare finns ju alltid risken att uppdragsgivaren ger någon annan mina uppdrag.”
“Det är jobbigt när anställningen är på väg mot sitt slut att vänta på om det kommer nya medel som kan täcka min tjänst.”
Många oroar sig för att lönen och pensionen inte ska räcka
Oavsett anställningsform är det en relativt stor andel av DIK:s medlemmar som oroar sig för sin ekonomi, men andelen är högre bland personer som inte är tillsvidareanställda. Figur 2.
33 procent av de som har tidsbegränsade anställningar och 38 procent av egenföretagarna oroar sig i stor utsträckning för att lönen inte ska räcka. Bland tillsvidareanställda är motsvarande siffra 17 procent.
Bland personer som har tillfälliga anställningar är det också en mycket stor grupp – 57 procent – som i hög grad oroar sig för att pensionen inte ska räcka. Här är andelen hög även bland tillsvidareanställda (43 procent). 
Många oroar sig för att inte få jobb i framtiden
Bland tillsvidareanställda medlemmar svarar 44 procent att de är ganska eller mycket trygga med att kunna få jobb inom sitt yrke i framtiden. Motsvarande siffra bland personer med tillfälliga anställningar är 27 procent och bland egenföretagare 34 procent. Se figur 1.
I fritextsvar skriver många att inkomsterna är låga och ojämna och att det är svårt att påverka sin lön och ersättning. Egenföretagare beskriver att det är svårt att höja priser och att hög konkurrens driver ner arvodesnivåerna. Många beskriver hur detta påverkar tryggheten både här och nu och inför pensionen.
“Jag har inte råd att vara sjukskriven och är mycket orolig för kommande pension.”
“Jag upplever att jag varken kan sjukskriva mig eller vabba utan att förlora mycket på det.”
“Det är svårt att höja priserna, då kanske jag inte får uppdraget överhuvudtaget.”
Oron skiljer sig åt mellan olika grupper och branscher
De som arbetar inom kultursektorn oroar sig generellt mer för att lönen och pensionen inte ska räcka, jämfört med de som arbetar inom kommunikationsyrken. Detta speglar en verklighet där lönerna inom kultursektorn generellt är lägre jämfört med kommunikationsbranschen.
De som arbetar inom design/formgivning/UX eller reklam/PR/media/marknadsföring upplever å andra sidan lägre trygghet med att kunna få jobb i framtiden. Detta hänger sannolikt ihop med att det är högre konkurrens om jobben i dessa grupper och att yrkena är mer påverkade av den digitala utvecklingen.
“Upplever generellt att vi står inför omvälvande förändringar och att arbetsmarknaden därför är oerhört osäker.”
Kvinnor oroar sig mer än män på alla punkter men skillnaderna är särskilt stora när det gäller risken att bli sjukskriven och att pensionen inte ska räcka. Det finns också ett tydligt mönster där personer som är icke-vita oroar sig betydligt mer än vita personer, särskilt när det gäller att lönen inte ska räcka och för att bli arbetslös.
Sämre villkor för personer med tillfälliga anställningar och uppdrag
Många som har en tidsbegränsad anställning eller som är konsulter på en fast arbetsplats upplever att de inte har samma villkor som personer som är tillsvidareanställda på samma arbetsplats (figur 3). Det är bara 25 procent som upplever att de helt och hållet har samma villkor när det gäller lön och 28 procent när det gäller kompetensutveckling. När det kommer till arbetstider, arbetsmiljö och möjligheten till distansarbete är det en högre andel som upplever att villkoren är likvärdiga.
I fritextsvar lyfter många också fram aspekter som att tillfälliga anställningar ofta innebär att man hamnar utanför arbetsgruppen, inte inkluderas i möten och beslut och att man får en bristfällig introduktion.
“När man inte är fast anställd hamnar man automatisk i ett underläge.”
“Jag blir bortglömd på listor över semester, julklappar m.m.”
Not: Med ”andra villkor” avsågs i frågan exempelvis försäkringar, tjänstepension, föräldrapenning, och friskvård.
Många vågar inte ställa krav på bättre lön och villkor
Totalt 51 procent av de som har tidsbegränsade anställningar och 58 procent av egenföretagarna har någon gång avstått från att exempelvis be om bättre villkor, be om ledigt, sjukskriva sig, anmäla problem eller engagera sig fackligt på grund av att det skulle kunna påverka anställningen negativt (figur 4). Detta förekommer även bland tillsvidareanställda men där är andelen lägre – 38 procent.
I fritextsvar lyfter flera att man inte vågar säga ifrån eller kontakta facket av rädsla för att inte få förlängning, att få färre uppdrag eller att stämplas som ”besvärlig”.
“Som nyexaminerad vet jag att jag borde ha en högre lön, men det är inget man vågar ifrågasätta som vikarie.”
“Jag anmäler helst inte arbetsmiljöproblem. Jag är rädd för att det kommer att påverka framtida anställningsmöjligheter negativt.”
“Mitt intryck är att de inte har koll på arbetsrättsliga lagar och som vikarie vågar jag inte påpeka det.” 
Större utsatthet för diskriminering
Bland personer med tillfälliga anställningar har 23 procent upplevt diskriminering i arbetet någon gång under de senaste två åren. Det är en betydligt högre andel än bland tillsvidareanställda (15 procent) och egenföretagare (14 procent). En bidragande orsak kan vara att grupper som generellt är mer utsatta för diskriminering – som kvinnor och icke-vita – också är överrepresenterade bland personer med tidsbegränsade anställningar.
”Kommentarer om ens brytning som kan verka oskyldiga, men som känns kränkande.”
”Redan innan jag fyllde 60 fick jag nej på alla jobbansökningar och fick höra saker som ’jag trodde inte du kunde sådant’ när det var tal om digital utveckling. Det är precis som det var att vara ung kvinna – man måste alltid bevisa sin kompetens.”
”I ett samtal med anledning av att mitt anställningsavtal snart löpte ut sa chefen: ’Ska du inte bara skaffa barn så att du kan vara hemma?’ Jag upplever att det finns en förväntan eftersom jag är kvinna och 30 år, och att det försämrar mina chanser till jobb.”
De som har tidsbegränsade anställningar har också i något högre grad utsatts för sexuella trakasserier eller övergrepp i arbetet under de senaste två åren, även om skillnaden är liten – 4 procent, jämfört med 3 procent bland tillsvidareanställda. Den grupp som i högst grad har utsatts för sexuella trakasserier är unga kvinnor (9 procent).
Många har ojämn arbetsbelastning
Visstidsanställda och egenföretagare upplever generellt en lägre arbetsbelastning än tillsvidareanställda (figur 5) och en bättre balans mellan arbete och fritid.
En förklaring är sannolikt att en del i gruppen inte får så mycket jobb och uppdrag som de skulle vilja eller behöva. Detta bekräftas av fritextsvaren där många skriver att både arbetsbelastning och inkomster är ojämna vilket gör det svårt att planera vardagen och framtiden. Flera pekar på att de ibland har perioder med för lite jobb vilket skapar ekonomisk oro, och ibland perioder med för mycket jobb vilket genererar stress.
“De främsta problemen är ojämn inkomst och ojämn arbetsbelastning – periodvis har jag inga uppdrag och periodvis jobbar jag 7 dagar i veckan…”
“Jag kan inte tacka nej till jobb även om de kommer när resten av familjen har semester.”

Mer frihet men sämre skyddsnät för egenföretagare
Många egenföretagare lyfter fram positiva aspekter som frihet, flexibilitet och möjlighet att kunna välja sina uppdrag. Samtidigt betonar många att det ligger ett större ansvar på individen att ta ansvar för ekonomi och försäkringar, och att det kan vara svårt att sätta gränser och tacka nej till uppdrag.
“Det positiva är att jag har stor frihet att forma och påverka vad jag lägger min tid på.”
“Jag har möjlighet att skruva upp eller ner för hur många uppdrag jag tar på mig, och det är lärorikt och berikande att arbeta för olika uppdragsgivare.”
Något som återkommer i egenföretagarnas och kombinatörernas svar är att de sociala trygghetssystemen inte är anpassade för gruppen och att man har sämre tillgång till exempelvis a-kassa och sjukersättning.
“Som egen kan du inte ställa några som helst krav, bara ta det som erbjuds.”
“För att få ersättning från a-kassan måste jag lägga ner firman. Det är idioti.”
De flesta är nöjda med sitt arbete
Trots att många visstidsanställa och egenföretagare upplever sämre villkor än tillsvidareanställda är majoriteten på det stora hela nöjda med sitt arbete (figur 6).
Bland de med tidsbegränsade anställningar är 30 procent mycket nöjda, vilket kan jämföras med 33 procent bland tillsvidareanställda.
Kombinatörer svarar i lägst grad att de är mycket nöjda med arbetet (27 procent), medan egenföretagare är i majoritet både bland de som är mest nöjda (42 procent), och de som är mindre nöjda.

Så jobbar DIK för dig som har en tidsbegränsad anställning eller är egenföretagare
DIK arbetar på flera sätt för att stärka villkoren för medlemmar med tillfälliga anställningar eller som är kombinatörer och egenföretagare.
Genom påverkansarbete driver DIK bland annat på för:
Att de sociala trygghetssystemen ska anpassas bättre efter egenföretagare och kombinatörer
Att taken i de statliga socialförsäkringarna och a-kassan ska höjas
DIK stöttar medlemmar och förtroendevalda som behöver hjälp, till exempel med:
Förhandling och rådgivning kring anställningsvillkor, arbetsmiljö, avtal, LAS, missbruk av visstidsanställningar, diskriminering med mera
Stöd och coachning kring karriär och jobbsökande
Utbildningar, event och nätverk
Stöd och statistik kring lön och ersättningar
Att egenföretagare och personer med tillfälliga och otrygga anställningar i lägre grad är med i ett fackförbund innebär en extra otrygghet och utsatthet. Därför arbetar DIK också för att organisera och engagera fler i dessa grupper.
Om undersökningen
Undersökningen bygger på en enkät bland DIK:s yrkesverksamma medlemmar som genomfördes 27 april–20 maj 2026.
6 029 personer svarade och svarsfrekvensen var 35 procent.
9 procent av respondenterna (585 personer) har någon form av atypisk anställning. Det vanligaste är visstidsanställning/projektanställning (3 procent), vikariat (2 procent), egenföretagare (2 procent) och kombinatör (2 procent). En mindre grupp har tim-/behovs- eller säsongsanställning (1 procent). Respondenterna kunde välja flera svarsalternativ. En del är alltså både tillsvidareanställda och har någon annan form av anställning/uppdrag.
Andelen medlemmar som har en tillsvidareanställning är högst bland de som arbetar inom bibliotek (96 %), följt av arkiv (95 %) och kommunikation (94 %).
På arbetsmarknaden som helhet har ungefär 13 procent en tidsbegränsad anställning och 6 procent är egenföretagare.
Läs också: "Vad gäller för mig som har en tillfällig anställning?" – Vanliga frågor om visstidsanställning och LAS