I dag redovisar Statskontoret ett uppdrag dĂ€r de tittat pĂ„ information och kommunikation som statliga myndigheter riktar till allmĂ€nheten för att aktivt pĂ„verka allmĂ€nhetens kunskaper, attityder eller beteenden. âŻStatskontoret har analyserat verksamhetens omfattning, regeringens styrning av den samt hur den lever upp till kraven pĂ„ legalitet, saklighet och opartiskhet. Enligt rapporten uppger tre av fyra myndigheter att de arbetar med pĂ„verkande information och kommunikation, oftast Ă€r syftet att öka allmĂ€nhetens kunskap i en viss sakfrĂ„ga.Â
Myndigheternas kommunikation ligger inom ramen för uppdraget
Rapporten kommer bland annat fram till att det finns enstaka exempel pĂ„ myndigheter som har brustit i saklighet och opartiskhet, men att myndigheternas pĂ„verkande information och kommunikation nĂ€stan alltid ligger inom ramen för deras uppdrag och uppgifter. Â
Sammantaget uppskattar myndigheterna att den pĂ„verkande informationen och kommunikationen kostade cirka 1 miljard kronor. UngefĂ€r hĂ€lften av kostnaderna avser personal, medan den andra hĂ€lften gĂ€ller inköp av tjĂ€nster som informationskampanjer, tryck av material eller annonser i sociala medier.Â
Störst kostnad stÄr MSB, Polismyndigheten och Trafikverket för
Ett fĂ„tal myndigheter stod för majoriteten av kostnaderna, bland andra Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskap (MSB), Polismyndigheten och Trafikverket. Men Ă€ven myndigheter inom kulturomrĂ„det har pĂ„verkansuppdrag, t.ex. Statens historiska museer som ska frĂ€mja kunskapen om och intresset för Sveriges historia och Forum för levande historia som ska öka och fördjupa kunskaperna om antisemitism, antiziganism och andra former av rasism och intolerans. Â
Det Ă€r nĂ€stan alltid regeringen som ger myndigheterna i uppdrag att pĂ„verka allmĂ€nheten i myndigheternas instruktioner eller via regleringsbrev eller sĂ€rskilda uppdrag. En slutsats frĂ„n Statskontorets rapport Ă€r att det varierar mycket hur regeringen formulerar uppdragen och uppgifterna till myndigheterna. Ibland framgĂ„r det inte tydligt iâŻuppdragen vilket syfte de har och vilken mĂ„lgruppen Ă€r.Â
DIK kommenterar utredningen
DIK vĂ€lkomnar utredningen och resultaten ligger i linje med den bild DIK har fĂ„tt i kontakt med medlemmar. Det Ă€r givetvis bra att man följer hur skattemedel anvĂ€nds â kommunikationsverksamhet ska granskas precis som all annan offentlig verksamhet. Men precis som utredningen kommer fram till Ă€r det DIK:s uppfattning att den absoluta huvuddelen av den pĂ„verkande kommunikationen ingĂ„r i myndigheternas uppdrag. Â
MĂ„nga myndigheter har tydliga uppdrag att pĂ„verka befolkningens attityder och beteenden, exempelvis kring hĂ€lsofrĂ„gor som vaccin eller rökning, krisberedskap eller ett mer jĂ€mstĂ€llt förĂ€ldraskap. Det ingĂ„r i deras roll och uppdrag, och för att de ska kunna nĂ„ ut mĂ„ste de ocksĂ„ skapa kĂ€nnedom om myndigheten.âŻâŻÂ
Kraven pÄ tillgÀnglighet, mÄlgruppsanpassning och rÀckvidd har ökat
Som Statskontorets konstaterar stĂ€ller det förĂ€nderliga medielandskapet och utvecklingen av digitala kanaler höga krav pĂ„ myndigheterna. Idag ska alla medborgare snabbt och enkelt kunna ta del av information som Ă€r anpassad efter deras förmĂ„ga och behov. Det krĂ€ver bra och lĂ€ttillgĂ€nglig kommunikation i mĂ„nga olika kanaler och till mĂ„nga olika mĂ„lgrupper. Â
Vi har ocksĂ„ en utveckling av desinformation, otillbörliga pĂ„verkanskampanjer, filterbubblor och liknande som stĂ€ller höga krav pĂ„ den offentliga kommunikationen att nĂ„ ut till breda grupper i samhĂ€llet med korrekt information och se till att förtroendet för offentligheten inte skadas.âŻÂ
Det Àr viktig med riskmedvetenhet i organisationen
Statskontorets rapport pekar ocksĂ„ pĂ„ att anstĂ€llda som arbetar med kommunikation kan ha en utsatt position och riskera att utsĂ€ttas för hot och trakasserier, inte minst nĂ€r myndigheter genomför pĂ„verkansuppdrag i frĂ„gor som kan uppfattas som kĂ€nsliga. Ăven detta Ă€r nĂ„got DIK kĂ€nner igen frĂ„n medlemsenkĂ€ter. Ăven om hat och hot inte riktas mot en individ kan detta innebĂ€ra en pĂ„frestande arbetsmiljö som bland annat krĂ€ver bra stöd frĂ„n chefer och förebyggande utbildning och handledning. Det finns ocksĂ„ en risk att myndigheter anpassar sin kommunikation för att undvika hat, hot eller starka reaktioner. Precis som Statskontoret konstaterar Ă€r det viktigt att myndigheter inte avstĂ„r frĂ„n att kommunicera samhĂ€llsviktig information av rĂ€dsla för att övertrĂ€da kraven pĂ„ saklighet och opartiskhet.Â
Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att den arbetsledande och strategiska ledningen tydliggör kompetensen om och uppdraget för den professionella kommunikationen, sĂ„ att den enskilda medarbetaren vet hur hen ska agera i enlighet med de uppdrag myndigheten har.Â