Regeringens budskap: Ni hbtq-personer får klara er själva

Med en personlig tillbakablick berättar Anna Troberg om hat och hot mot hbtq-personer från 90-talet fram till i dag. Hon reflekterar över den positiva utvecklingen som avstannat och den bristande politiska viljan att agera men också den kraft som uppstår när vi krokar arm.

1991 var jag sjutton Är. Det var min första musikfestival. Det var första gÄngen jag trÀffade en grupp öppet homosexuella tjejer. Det var fantastiskt. Tills ett gÀng skinnskallar gick förbi och skrek Ät oss. VÄr lilla grupp splittrades och nÀr jag gick i vÀg kastade nÄgon en glasflaska som trÀffade mig i huvudet. Blödande tog jag mig till ett Första HjÀlpen-tÀlt dÀr jag blev hoplimmad. NÄgon frÄgade om jag ville göra en polisanmÀlan. Jag sa nej. En polisanmÀlan skulle ha inneburit att mina förÀldrar fick veta nÄgot om mig som jag inte var redo att berÀtta.

2003 hade jag kommit ut ur garderoben och gick tillsammans med tusentals andra genom Stockholm i Prideparaden. Jag kÀnde mig lycklig och trygg. Tills ett gÀng Nationaldemokrater stormade paraden alldeles framför mig och mina vÀnner. PÄ nÄgra sekunder trasades tryggheten sönder, men jag hade ÀndÄ tur. NÄgra liv förÀndrades för alltid.

2017 stod en man ensam i Almedalen i tyst protest mot Nordiska MotstÄndsrörelsen. Jag stÀllde mig bredvid honom. Och dÀr stod vi medan nazisterna oavbrutet filmade oss och gjorde skenutfall mot oss genom att om och om igen svepa förbi oss sÄ nÀra man kan komma utan att faktiskt röra. Mannens enda trygghet var en volym Gunnar Ekelöf-dikter. Min var en regnbÄgsflagga. Vi var sÄrbara. Ingen skulle hinna till vÄr undsÀttning om nazisterna Àndrade taktik.

Jag har berÀttat detta tidigare och jag berÀttar det igen för att det fortfarande behövs. Under de hÀr Ären blev mycket trots allt bÀttre för oss hbtq-personer. Lagar blev mer jÀmlika och allmÀnhetens attityder förÀndrades sakta men sÀkert till det bÀttre. Men, de senaste Ären har den positiva utvecklingen avstannat.

Att hetsa mot hbtq-personer blir för vissa politiker en effektiv karriÀrboost

Den politiska viljan att göra oss hbtq-personer helt lika inför lagen tycks ha sinat. Hbtq-personer utvisas till lÀnder dÀr de riskerar förföljelse och död. Faktum Àr att högt uppsatta politiker numera öppet kan hetsa mot hbtq-personer utan att det fÄr nÄgra negativa konsekvenser för dem. I det egna partiet ger det en effektiv karriÀrboost och politiska samarbetspartners vÀljer att tyst vÀnda bort blicken för att inte uppröra den delikata maktbalansen som givit dem den brÀckliga regeringsmakten. Det Àr ovÀrdigt, skamligt och farligt.

2023 tvingas bibliotek, museer och kommunikationsavdelningar göra riskanalyser för att överhuvudtaget kunna leverera sagostunder, utstÀllningar och information med regnbÄgstouch. Hat och hot har blivit vardag. I veckan tvingades Transkollo 2023 för barn upp till tolv Är att stÀllas in pÄ grund av en allvarlig hotbild. Pridefestivaler hotas. RFSL har inlett ett samarbete med ett privat sÀkerhetsföretag för att öka hbtq-personers trygghet.

LÄt er inte luras av en veckas politiskt viftande med regnbÄgsflaggor

Budskapet frĂ„n högerextremisterna Ă€r tydligt: Hbtq-personer Ă€r inte önskvĂ€rda och deras allierade ska skrĂ€mmas till tystnad. Budskapet frĂ„n regeringen Ă€r
 Ja, vad Ă€r det egentligen? Utvecklingen de senaste Ă„ren borde ha lett till omedelbara Ă„tgĂ€rder, men varken den förra eller den nuvarande regeringen har dragit i handbromsen. LĂ„t er inte luras av en veckas politiskt viftande med regnbĂ„gsflaggor om Ă„ret. FrĂ„nvaron av konkreta Ă„tgĂ€rder skickar tyvĂ€rr bara ett budskap: Ni hbtq-personer fĂ„r klara er bĂ€st ni kan.

Att var och en ska klara sig bĂ€st hen kan Ă€r ett budskap som aldrig fallit fackföreningsrörelsen i smaken. Fackföreningsrörelsens hela idĂ© vilar pĂ„ att man hjĂ€lps Ă„t och tar hand om varandra. Det Ă€r den grundidĂ©n som ger oss muskler och reell möjlighet att göra skillnad. Vi jobbar varje dag för att mĂ€nniskor ska fĂ„ uppleva respekt och jĂ€mlikhet pĂ„ jobbet. Det kan vi bara göra om detsamma finns i resten av samhĂ€llet, i vardagen utanför jobbet. Faktum Ă€r att om de mörka krafterna vinner kan facket inte göra nĂ„got alls – inte ens existera.

Det finns en urkraft som mörkermÀnnen underskattar

De antidemokratiska och diskriminerande krafterna i samhÀllet mobiliserar just nu pÄ bred front, men jag ser ocksÄ nÄgot annat. Jag ser hur alla de organisationer som arbetar för nÄgot betydligt bÀttre och inkluderande sluter upp och krokar arm med varandra. Det finns en urkraft dÀr som mörkermÀnnen kraftigt underskattar. Och med den fantastiska urkraften i ryggsÀcken önskar jag er alla en riktigt fin sommar.

Anna Troberg, förbundsordförande i DIK

LÀs om Saco Pride och vÄrt arbete för hbtq i arbetslivet