DIK:s förbundsordförande Anna Troberg skriver om hbtqi-personers utsatthet på arbetsmarknaden. Det kan kännas stort och svårt att förändra hela världen, men tillsammans kan vi göra mycket.
Sommaren är äntligen här och med den allsköns Pridefiranden runt om i landet. Det är glädje och fest, men också stort allvar. Regnbågsfärgade IKEA-påsar, pridepimpade företagsloggor och flaggviftande politiker till trots, så är det också bara de få dagar om året som vi hbtqi-personer på anvisad plats och med polisbeskydd får smaka på hur det känns att utgöra normen.
Sverige är sämst i Norden på hbtqi-rättigheter
Sverige är i dag sämst i Norden på att tillgodose hbtqi-personers rättigheter. Den positiva utvecklingen har stagnerat. Det slog ILGA (International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans och Intersex Association) Europe nyligen fast i sitt årliga Rainbow Map & Index. I dag ligger Sverige på en ganska modest delad elfteplats tillsammans med Grekland i organisationens rättighetsindex. Det rimmar illa med den höga svansföring som svenska politiker ofta har i dessa frågor. För individen handlar det naturligtvis om långt mer än ett sårat politiskt och nationellt ego.
Hbtqi-personer är extra utsatta på arbetsmarknaden. I rapporten Bredda normen slog MUCF för några år sedan fast att hbtqi-ungdomar kommer senare in i studier och arbetsliv. Medan andra unga väljer en utbildning som matchar intressen och talanger, går många hbtqi-ungdomars energi först åt till att finna sig själv och en trygg plats i tillvaron. När de väl väljer utbildning och framtida yrke låter de ofta intresse och talang stå tillbaka för ett krasst säkerhetstänk. En del väljer en utbildning som för dem bort från ett otryggt hem, andra ett yrke som minimerar kontakten med kolleger och kunder och därmed även risken för trakasserier och diskriminering. Det är sorgligt, men vem kan klandra dem?
Hbtqi-personer är särskilt utsatta på arbetsmarknaden
Myndigheten för arbetsmiljökunskap släppte 2022 kunskapssammanställningen HBTQ-personers organisatoriska och sociala arbetsmiljö. I den konstaterar man att heteronormativitet är en reell riskfaktor på jobbet för hbtq-personer då det leder till ”lägre grad av upplevd gemenskap med kolleger, arbetstillfredsställelse, arbetsengagemang och välbefinnande.” Man konstaterar också att transpersoner och bisexuella är särskilt utsatta vad det gäller diskriminering, trakasserier och mobbning.
Många av DIK:s medlemmar arbetar dessutom i någon av det polariserade samhällets många skärningspunkter. Det lär inte ha gått någon förbi att regnbågsflaggor och sagoläsande dragqueens på bibliotek eller utställningar med hbtqi-tema på museer i dag alltför ofta leder till hat och hot. Hbtqi-foba kommentarer och angrepp är inte heller någon ovanlighet för de kommunikatörer som har till uppgift att hålla i gång olika verksamheters sociala medie-flöden. Detta är naturligtvis oacceptabelt och jobbigt för alla som tvingas hantera oönskad uppmärksamhet av det här slaget, men för de hbtqi-personer som arbetar i dessa olika verksamheter drabbar dessa attacker på ett djupare personligt plan.
Ingen kan göra allt – men du kan göra stor skillnad i en människas liv
Det är olagligt att diskriminera någon på grund av sexuell läggning eller könsöverskridande identitet. Arbetsgivaren är skyldig att undersöka om det finns risk för diskriminering, vidta förebyggande åtgärder, samt följa upp, utvärdera och dokumentera arbetet. Därför har DIK också påbörjat ett arbete med att utbilda och stärka förbundets chefsmedlemmar i mångfaldsfrågor. En arbetsplats som är fri från trakasserier och kränkande behandling är inte bara bra för de som är mest utsatta, den är faktiskt bättre för alla.
Arbetsgivaren må ha det övergripande ansvaret på jobbet, men i frågor som dessa har vi alla ett ansvar att vara med och visa att vägen framåt inte är snäv och inskränkt, utan öppen och välkomnande. Politiker, chef, kollega, vän och/eller familj – var och en av oss behövs för att putta samhället åt rätt håll. Det kan kännas stort och svårt att förändra hela samhället, men minns att du kommer att göra enorm positiv skillnad för enskilda individer på vägen dit. Ett sätt att engagera dig är att gå med oss Sacoförbund i Stockholms Prideparad.
Och med det önskar jag dig en riktigt fin sommar!
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK