Enligt en ny medlemsundersökning från DIK får museerna svårare att ta hand om vårt gemensamma kulturarv, att bygga kunskap och folkbilda och att bidra till den kulturella välfärden. Bristen på resurser går också ut över arbetsbelastningen och tryggheten för de som jobbar i sektorn. Samtidigt visar rapporten att museernas verksamhet begränsas av otillbörliga påtryckningar och självcensur.
Vill du läsa hela rapporten?
Ladda ner den härHär kan du ta del av resultaten i korthet.
Museerna sätts på svältkur
”Man ska helst göra verksamhet som inte kostar något vilket påverkar kvaliteten. Allt fokus är på det publika medan föremål faller sönder i magasinen. Det är en bransch som går på svältkost.”
– museianställd
Tillräckliga resurser för uppdraget saknas. Nio av tio respondenter upplever att verksamheten saknar tillräckliga resurser för att kunna genomföra uppdragen fullt ut. Urholkningen av anslagen har pågått över en längre tid, men accelererat under de senaste åren. 57 procent av respondenterna upplever att det har blivit svårare att genomföra uppdragen under de senaste fem åren.
Det gemensamma kulturarvet drabbas. Det som oftast får stå tillbaka när resurserna tryter är de lagstadgade uppdragen att bevara och vårda samlingarna och att bidra till forskning och kunskapsuppbyggnad. Det innebär att resursbristen begränsar museernas möjlighet till folkbildning och riskerar att skada vårt gemensamma kulturarv.
Otillräcklig bemanning. Resursbristen får också konsekvenser för personalens arbetsmiljö – bara 7 procent anser att bemanningen är fullt ut tillräcklig. 29 procent svarar att arbetsbelastningen är allt för hög.
”Hade jag inte varit så intresserad av de ämnesområden vi jobbar med och tyckt att det är så roligt att möta besökarna så hade jag aldrig accepterat arbetsförhållandena och lönerna.”
- museianställd
Museerna har redan privat finansiering och det är svårt att utöka arbetet
”Staten borde ansvara för att ge museiverksamhet de resurser som behövs för att kunna förvalta det gemensamma kulturarvet. Man skulle väl inte ställa samma krav på annan lagstadgad verksamhet att dra in spons?”
- museianställd
Privat finansiering är vanligt. 20 procent svarar att den verksamhet de arbetar i återkommande tar emot sponsring eller donationer. Ytterligare 37 procent har gjort det vid enstaka tillfällen. Därutöver har många intäkter i form av entrébiljetter, försäljning eller uthyrning.
Svårigheter och risker med utökad sponsring. Många upplever att det är svårt för redan pressade verksamheter att frigöra tid till att dra in privata medel och att det finns ett bristande intresse hos sponsorer, särskilt när det gäller att stötta kärnverksamhet som samlingsvård eller kunskapsuppbyggnad. Respondenterna ser också en risk att utökad privat finansiering kan påverka museernas självständighet.
”Vi skulle inte klara oss utan privat finansiering, fonder, sponsring och intäkter. Men risken finns att vi själva medvetet vrider våra aktiviteter så att de matchar eventuella sponsorers önskemål för att öka chansen att få pengar.”
- museianställd
Hotfulla situationer, otillbörlig påverkan och självcensur begränsar verksamheten
”Vi har haft en utställning som handlade om queera personer i Mellanöstern och då fick personalen utstå hot, hat och skadegörelse. Vi har också arrangerat en programpunkt där en demonstration stormade museet och det skreks mycket hotfulla kommentarer.”
- museianställd
Många har varit med om hotfulla situationer. 68 procent svarar att social oro har förekommit på arbetsplatsen under de senaste två åren. 54 procent har varit med om skadegörelse och 31 procent har upplevt hotfulla situationer till exempel kopplat till utställningar eller publik verksamhet. Därutöver har 10 procent personligen utsatts för kränkningar och 6 procent för hatiska kommentarer. Oftast var det en museibesökare eller annan person i allmänheten som stod bakom handlingen.
De politiska påtryckningarna har minskat. En glädjande utveckling är att politiska påtryckningar har minskat jämfört med DIK:s senaste mätning för fem år sedan. Fortfarande har dock 6 procent upplevt att politiker har försökt påverka verksamhetens utställningar, konstinköp eller projekt. Bland de som arbetar i kommunala museer är siffran 14 procent.
Anpassning till påtryckningar förekommer. Bland de som har upplevt påtryckningar svarar 6 procent att verksamheten helt och hållet justerade sig i linje med dessa och 36 procent att verksamheten delvis justerade sig. Det går stick i stäv med museilagens krav på att verksamheterna ska präglas av allsidighet och öppenhet och främja faktabaserad kunskap och fri åsiktsbildning.
Museer undviker ämnen som kan skapa kraftiga reaktioner. Var fjärde person upplever att verksamheten redan på förhand undviker vissa ämnen eller teman i exempelvis utställningar eller publik verksamhet för att de skulle kunna väcka kraftiga reaktioner eller utgöra en säkerhetsrisk för personal eller besökare. Ofta rör det sig om frågor som religion, rasism, hbtq, jämställdhet eller klimat.
Beredskapen för hotfulla situationer brister. Trots förekomsten av social oro, hotfulla situationer och otillbörlig påverkan svarar endast 12 procent att de helt och hållet har fått det stöd och den utbildning de behöver för att hantera eventuella situationer.
5 krav för en stark och fri museisektor
För att museerna ska kunna fortsätta bedriva sina samhällsviktiga uppdrag och för att säkra en hållbar arbetsmiljö för de som jobbar där ställer DIK fem krav till politiker, arbetsgivare och andra beslutsfattare:
1. Öka resurserna till hela museisektorn
2. Skärp museilagen – för allas rätt till kultur
3. Stärk principen om armlängds avstånd
4. Motverka hot, kränkningar och skadegörelse
5. Säkerställ hållbar arbetsbelastning och trygga anställningar
Jobbar du på museum? Gå med i facket som driver dina frågor.
Bli medlem här
Mediebevakning
Många nyhetsmedier har uppmärksammat rapporten. Se ett urval här:
TV4 Nyhetsmorgon (avsnitt 126 - tid: 47.20)
Om rapporten
Rapporten bygger på en enkät bland DIK:s medlemmar som arbetar inom museer, konsthallar, gallerier, kulturhus, slott och annan typ av utställningsverksamhet. Enkäten var öppen 4 mars–28 mars 2025 och 774 personer svarade, vilket ger en svarsfrekvens på 44 procent. Rapporten riktar sig till anställda och arbetsgivare inom museiområdet, men också till politiker och beslutsfattare.