65 procent av respondenterna svarar att förväntningarna på yrkesrollen har ökat de senaste fem åren. Många beskriver hur arbetsuppgifterna blivit fler och mer komplexa, tempot högre och kraven bredare – ofta förväntas man täcka flera roller samtidigt.
Arbetsbelastningen och förväntningarna ökar
I enkäten fick respondenterna uppskatta sin generella arbetsbelastning under det senaste året. Som figur 1 visar upplever var tredje person i kommunikationsbranschen att de har en rimlig arbetsbelastning. 45 procent anser att belastningen är hög och 19 procent att den är mycket hög. Andelen som upplever att arbetsbelastningen är för hög har ökat något jämfört DIK:s senaste undersökning som genomfördes 2021.
65 procent av respondenterna upplever samtidigt att förväntningarna på yrkesrollen har ökat under de senaste fem åren (figur 2).
De som arbetar i kommuner sticker ut – där svarar 27 procent att arbetsbelastningen är mycket hög och bara 26 procent att den är på en rimlig nivå. I kommunerna är det också en högre andel – 68 procent – som anser att förväntningarna på rollen har ökat.
Not figur 3: I frågan avsågs arbete utanför arbetstid som inte är avtalad med arbetsgivaren och där personen inte har fått övertidsersättning.
Många arbetar mer än de får betalt för
Nästan sju av tio (68 procent) uppger att det händer att de arbetar mer än de får betalt för och var fjärde uppger att de arbetar obetald varje vecka (figur 3). Här är det i stället privat sektor som sticker ut – där uppger 40 procent av respondenterna att de några eller flera gånger i veckan arbetar mer än de får betalt för.
De vanligaste skälen till att man ibland arbetar obetalt är att man inte hinner med sitt arbete under ordinarie arbetstid (52 procent) eller att man behöver bevaka exempelvis sociala medier eller presstelefon utanför betald arbetstid (30 procent). Det är också en relativt stor grupp som svarar att det finns förväntningar att finnas tillgänglig utanför ordinarie arbetstid, antingen från arbetsgivare (20 procent), från kollegor (13 procent) eller från kunder (7 procent).
Högre tempo och mer komplexa arbetsuppgifter
Hög arbetsbelastning, högt tempo och förväntan att vara tillgänglig utanför arbetstid är återkommande även i fritextsvaren. Många beskriver att kommunikationsverksamheten är underbemannad samtidigt som arbetsuppgifterna har blivit fler och mer komplexa. Återkommande teman är också att antalet kommunikationskanaler och kraven på snabb leverans och synlighet har ökat, samtidigt som det ställs högre krav på alltifrån tillgänglighetsanpassad kommunikation till säkerhet och beredskap.
”Kanalerna och vägarna till mottagaren blir fler, och förväntningarna ökar från användaren att kunna nå och hitta information på det sätt individen önskar.”
”Det är ett högre tempo. Finns sällan tid eller resurser för att undersöka målgrupp och behov, trots att vi förväntas nå ut bredare och till nya målgrupper.”
Flera nämner också att kraven på tekniska och digitala kunskaper har ökat, exempelvis kopplat till AI, och att man inte får tillräcklig fortbildning eller rätt program och verktyg för att kunna hänga med i utvecklingen.
”Det är mer och mer man förväntas hålla sig uppdaterad kring – nya digitala verktyg, AI, flera sociala medier och lagkrav som GDPR och tillgänglighet.”
En annan vanlig utmaning som många lyfter fram är att ledningen, men också kollegor och politiker, har låg kunskap om kommunikationsarbete vilket gör att det ibland saknas förståelse för vad arbetet innebär och hur lång tid det tar.
”Jag tror att många kommunikatörer känner att chefer/andra medarbetare inte vet vad en kommunikatör egentligen gör, vilket innebär att man ofta får förfrågningar som ligger utanför ens eget arbetsområde.”
”Många förstår inte hur lång tid det tar att göra ett nyhetsbrev, en trycksak, kampanj eller klippa en informationsfilm. Det startas nya projekt utan att man tar hänsyn till att de ska kommuniceras. Kvaliteten får stå tillbaka.”
Samtidigt är det många som beskriver att förväntningarna har ökat för att det tvärtom finns en större förståelse för värdet av kommunikationsarbete och att det därför efterfrågas i högre grad. Detta lyfter många som positivt, men betonar samtidigt att resurserna inte har utökats i takt med de ökade förväntningarna.
”I takt med att fler i organisationen fått upp ögonen för vad vi kan hjälpa till med och sett vilka resultat vi uppnått, så vill de ha mer och mer stöd. Men vi är ju fortfarande samma mängd personer vilket gör att pressen istället ökar att hinna med mer.”
”Det är positivt att det finns insikt om hur kommunikation kan bidra till en framgångsrik verksamhet. Men många inbillar sig att kommunikation inte 'kostar' någonting. ’Det är väl bara att lägga ut något på webben och i sociala medier’.”
Kommunikatörer drabbas ofta av stressrelaterad ohälsa
Enligt försäkringskassan löper de som arbetar inom kommunikation och PR en relativt hög risk att sjukskrivas för stressrelaterad psykisk ohälsa. Kommunikatörer hamnar på plats 55 av totalt 382 yrken där de överst på listan har hög risk att sjukskrivas på grund av stress, något som Magasin K har rapporterat om.
Förväntas täcka flera roller
Ytterligare en aspekt som många lyfter fram är att rollbeskrivningen är otydlig och att det finns en förväntan om att man ska vara både generalist och specialist. Många upplever att man förväntas täcka flera roller samtidigt, även sådant som egentligen inte ingår i ens arbets- eller kompetensområde. Detta skapar stress och känslor av otillräcklighet. Många efterlyser tydligare rollbeskrivningar och flera anser att titeln ”kommunikatör” borde delas upp i olika inriktningar och specialiseringar.
”Jag ska vara allt i allo och trolla med knäna. Projektledare, producent, skribent, coach, formgivare, strateg, ux-designer, registerhållare, copy, roddare, tillgänglighetsutvecklare, studiovärdinna, informationssäkerhetsansvarig osv.”
”En person förväntas vara en komplett inhouse-byrå.”
Kommunikationsavdelningen kopplas ofta in för sent
I fritextsvaren skriver många att kommunikationsavdelningen behöver finnas med hela vägen från planering och strategi till genomförande, och inte bara fungera som en servicefunktion eller utförare av en beställning. Som figur 4 visar svarar 52 procent av de som arbetar i offentlig sektor och 66 procent av de som arbetar i privat eller ideell sektor att kommunikationsverksamheten är en del av organisationens kärnverksamhet.
I enkätsvaren blir det tydligt att situationen skiljer sig åt mellan olika verksamheter. Många upplever att man kopplas in för sent i projekt, vilket skapar både stress och sämre resultat. Andra skriver att det har skett en positiv utveckling där kommunikation över tid har blivit en mer integrerad del av kärnverksamheten, även om resurserna inte alltid räcker till för att kommunikatörerna ska kunna vara med i processer från början till slut. Något många lyfter fram som avgörande är att ledningen har kunskap om och förstår värdet av professionell kommunikation. När så är fallet får kommunikatörerna ofta större mandat och är i högre grad med i strategiska forum.
"Vi kommunikatörer försöker ständigt få ledning och kollegor att se kommunikation som en självklar kärnverksamhet. Men i realiteten behandlas vi alltför ofta som en utförarinstans vilket gör att det blir ogenomtänkt och stressigt.”
”Ofta kommer vi in lite väl sent och ibland i stil med 'ni kan väl komma förbi och ta några bilder och skriva nåt... det vore väl trevligt?' I andra fall är vi med från början och driver projekt och utveckling."
Konkurrens om jobben och otrygga anställningar
Ytterligare en aspekt som lyfts fram i enkätsvaren är att det är hög konkurrens om jobben och att det är vanligt med otrygga anställningar, särskilt i början av karriären. Det skapar stress och en del upplever att man behöver jobba mycket för att visa sitt värde och ha chans att få en tillsvidareanställning. Flera, särskilt i privat sektor, skriver att verksamheten på grund av de senaste årens lågkonjunktur har drabbats av nedskärningar, vilket har skapat en ökad arbetsbelastning för de som jobbar kvar i verksamheten.
”Nedskärningar har gjort att kompetens försvinner. De som är kvar förväntas göra mer och vara mer multikompetenta.”
“För att få ett jobb räcker det inte att ha en nisch som du är väldigt bra på – du måste kunna tio andra saker med.”
Låg andel kollektivavtal i byråbranschen
Enligt statistik från Medlingsinstitutet har kommunikationsbranschen lägst kollektivavtalstäckning på hela arbetsmarknaden. Bland de respondenter i DIK:s enkät som arbetar i företag svarar 73 procent att de har kollektivavtal, jämfört med 34 procent av de som arbetar på en byrå. I offentlig sektor omfattas alla av kollektivavtal.
Ta hjälp av DIK
Upplever du att något av detta inte fungerar ska du börja med att prata med din chef. Kontakta gärna DIK om du vill ha tips och stöd inför samtalet. Om du inte får gehör från din chef kan du ta hjälp av ditt lokala skyddsombud eller av DIK centralt.
Arbetsgivaren ska se till att arbetet är hållbart
Det är arbetsgivaren som är ansvarig för att arbetsmiljön är hållbar och för att varje medarbetare har de resurser som krävs för att utföra arbetet. Om arbetsmängden är för stor är det chefens ansvar att anpassa den – till exempel genom att minska arbetsmängden, ändra prioriteringsordningen, ge möjlighet till återhämtning eller öka bemanningen.
Det finns gränser för hur många timmar man som arbetstagare får arbeta, samt när och hur långa viloperioder du minst ska ha. Om det ställs krav på att arbeta under en helg eller att bevaka sociala medier eller presstelefon på kvällstid behöver detta vara tydligt reglerat så att arbetstagaren får tillräcklig återhämtning och ersättning för arbetet, exempelvis genom jour- och/eller beredskapsavtal. Ersättningen kan ske genom olika former av ledig tid eller ersättningar.
Det är också viktigt att arbetstagaren vet vad som förväntas av en i arbetet – det kan till exempel förtydligas i en rollbeskrivning. Medarbetare behöver också få den kompetensutveckling som krävs för att klara av kraven i arbetet.
För att stärka villkoren i kommunikationsbranschen arbetar DIK också för att fler privatanställda ska omfattas av kollektivavtal. Det ger bättre villkor, mer trygghet och ökad tydlighet.
Om undersökningen och de som svarat
Undersökningen bygger på en enkät bland DIK:s medlemmar som arbetar inom kommunikationsområdet. Enkäten genomfördes 1–30 september 2025. 1 567 personer svarade och svarsfrekvensen var 31 procent.
Bland de som svarat på enkäten arbetar 33 procent i privat eller ideell sektor, och 67 procent i offentlig sektor. En tredjedel av respondenterna arbetar inom staten. Majoriteten av respondenterna har arbetat med kommunikation i mer än tio år.
57 procent av respondenterna har titeln kommunikatör. Andra vanliga titlar är kommunikationsstrateg, kommunikationschef, webbredaktör, grafisk formgivare, art director, copywriter, projektledare, kommunikationsspecialist, UX-designer, UX-writer eller kommunikationsansvarig.