Varje gång jag hör ordet ”valrörelse” tänker jag på den där rörelsen som uppstår när man försöker häva sig upp ur ett badkar. Men den valrörelse vi nu är mitt uppe i är av ett annat slag. Där halkas det visserligen också både till höger och vänster, men vissa frågor lämpar sig egentligen inte särskilt väl för en sådan politisk uppdelning eftersom de rör sig på ett mer mänskligt plan. Kulturen är en sådan fråga och den är DIK:s fokusfråga under valåret.
Tiden för förändring är nu!
Kulturen har varit underfinansierad under lång tid. De senaste åren har situationen förvärrats dramatiskt. Det är ohållbart. Tids nog måste kulturskulden betas av och den grundlagsstadgade kulturella välfärden byggas. Den tiden är nu.
DIK har undersökt skuldberget i en rapporttrilogi om kulturens finansiering. Resultatet är dystert. Tillgången till kultur är numera ett postnummerlotteri och Sverige spelar i kulturfinansieringens knatteliga. Vi är tillsammans med Finland sämst i Norden och ligger långt under snittet i EU27+. Vi är också sämst i Norden på privat kulturfinansiering. Dessutom har anslagen till folkbildningen, en viktig kulturarena, slaktats.
Du som arbetar med kultur vet vad det betyder
Så kan vi inte ha det. En stor del av DIK:s medlemmar arbetar i kultursektorn. Du som gör det vet exakt vad detta betyder för dina villkor, din arbetsmiljö och dina möjligheter att göra ett gott jobb. Det är också dåligt för kulturen, för dem som tar del av den och för samhället i stort. Privata finansiärer kan naturligtvis erbjuda grädde på moset, men vi varken kan eller bör lägga hela ansvaret för den kulturella välfärden på dem.
Därför presenterar DIK i delrapport tre en snitslad bana för politiker som har ansvaret att bygga kulturell välfärd. I den lyfter vi fjorton konkreta kulturpolitiska prioriteringar med särskilt fokus på barn och unga, likvärdig tillgång och kulturens styrka i fred, kris och krig.
En hållbar finansieringsmodell för kulturen
Vi har också tagit fram en ny finansieringsmodell som garanterar 1 procent av statsbudgeten till kulturen – 5 miljarder mer i 2025 års prisnivå – och ytterligare 6 miljarder i riktade statsbidrag till regioner och kommuner.
Satsningen skulle kosta staten 11 miljarder extra. Det är mycket pengar, men trots allt en modest kostnad i statsbudgeten. Eftersom vi vet att varje offentlig investering i kulturen tenderar att blåsas upp som helt orimlig i debatten, ställer vi i rapporten satsningen i relation till en rad andra budgetposter.
Väljarna håller med
Vi har också frågat väljarna vad de tycker. Hela 82 procent av allmänheten tycker att det är viktigt att hela landet har tillgång till kulturverksamhet. 83 procent tycker att det är viktigt även i tuffa tider. Väljarna förstår att kultur inte är en lyx utan en nödvändighet.
Kulturen är vår infrastruktur för att känna, tänka, förstå och föreställa oss saker – på egen hand och gemensamt. Vi blir inte automatiskt bättre människor eller bättre samhällen för att vi har tillgång till kultur. Men vi blir garanterat sämre utan den.
Nu fortsätter arbetet
Vad händer nu? Vi fortsätter att arbeta med rapporterna. Vi opinionsbildar och debatterar. Vi pratar med andra organisationer, politiska beslutsfattare och kulturchefer av olika slag. Vi bjuder in till panelsamtal i Almedalen.
Efter valet kommer vi att uppvakta kulturministern – vem det än må vara – med våra prioriteringar och vår finansieringsmodell. Detta är ett långdistanslopp och vi kommer att springa mot målet så länge det behövs.
Tre tips inför sommaren
Sist, men inte minst, avslutar jag med tre tips för hängmattan:
DIK:s kulturpolitiska nyhetsbrev: Koll på kulturpolitiken.
PoP-podden: en podd om samhällspolitik, facklig kamp och yrkesstolthet.
Kommunikationsexperterna: en podd som går på djupet i kommunikationsfrågor och kommunikatörsrollen.
Med detta önskar jag dig en riktigt fin sommar, oavsett om du tillbringar den på balkongen, på stranden, i Prideparaden, ute i skogen eller någon annan plats där just du trivs allra bäst.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK